Inlägg publicerade under kategorin Favoriter

Av Silvia Marinkovic - 11 december 2011 16:54

Har tjatat på Sasa att jag vill ha en gymboll att träna på.. 

Perfekt träning framför tv. Sitta där på bollen och balansera småmusklerna i magen och rygg..

Till slut fick jag en och han tom blåste upp den til mig.. 

Vilke glädje. Satte mig på bollen och i stället för att experimentera med övningar så började jag hoppa med ändan på den som ett litet barn..

Där studsade jag omkring i vardags rummet och höll låda till Sasa som stod bedvid att det påminde mig om de där bollarna som hade öron man höll medan man studsade runt, och som var väldigt populära när jag var liten.

Kommer ni ihåg vilka jag menar? Vet inte vad de heter.. 

I alla fall..

Mitt i mitt exentriska tillstånd studsar jag och min bak av gym bollen med ett väldigt brak ner i golvet bredvid. Huvudet stog i soffan och ändan värkte.. Sasa stod bara bredvid och skakade på huvudet.. Komenterade något om misstaget han gjort som köpt den..

Har inte rört bollen sen dess..

Nu sneglar jag surt på bollen och fantiserar om att det växt ut öron på den.

Öronbollarna var mycket roligare..


 

Av Silvia Marinkovic - 27 november 2011 12:13

Tror det var i sommras som jag bidrog med en liten peng till läkare utan gränser och svälten i Afrika. Det var ju så enkelt att smsa in en summa att man bara inte kunde låta bli. Kommer ihåg att Sasa gjorde sitt bästa för att sabba den upplevelsen genom att få mig att reflektera kring vart mina pengar egentligen går..

Han menade på att de kunde hamna där jag inte ville de skulle hamna och att det alltid finns någon som känar pengar på detta osv. Vi hade även en diskussion om att vi alltid gör saker först och främst för vår egen skull och för att lätta våra samveten enligt honom och jag var mer inne på att det var ett sätt för honom att bortförklara jobbigheter.. 

I alla fall det slutade med att jag höll på mitt och han på sitt.. 

För några dagar sedan fick jag ett tack brev från läkare utan gränser där de förklarar vad man gjort med pengarna som kommit in och ett tack till oss som bidragit.. 

Såå skönt att visa Sasa brevet och tala om att lilla jag bidragit med att rädda barn..


Han tittade på brevet, sköt undan det och började på Sasavis muttra att de kunnat spara massa pengar och rädda ennu fler med de pengarna de la ner på portot till alla tackbreven och att det bara var ett sätt för de att få in mer pengar, som kommer hamna hos fel personer osv ... puhh

Av Silvia Marinkovic - 22 november 2011 07:00

Bakrund: För någon vecka sedan hade vi lite diskussionsgrupper i skolan och en klasskompis som heter Kristian och jag kom överens om att besöka varandras praktikplatser. Han skulle höra av sig till mig när han kollat upp vilken dag som passar bäst..


En morgon några dagar senare när jag står inne på toa, hostar jag till (som en gammal kärring) och känner hur något bara smälde till i ryggen.. Kunde inte röra mig eller gå. När jag försökte sätta ner ena benet kändes det omöjlig och jag insåg ganska omgående att jag fått ryggskott. Ja tydligen kan man få det av att hosta bara så ni vet, sen att det är ett tecken på att man blivit jävligt sliten är en anna femma.. Det tog mig en tio minuter att ta mig från toa till hallen som gränsar till toalett dörren.. På något sätt la jag mig på golvet med mobilen och ringde min kiropraktor Kristian för att be om tips på vad jag ska ta mig till.. Han svarade inte och jag lämnade meddelande på telefonsvararen och bad honom ringa upp så fort han kan.. Där låg jag och visste inte om jag skulle gråta eller skratta.. Till slut skrattade jag...


Plötsligt ringde telefonen och det var Kristian.. Vilken lättnad.. Jag svarade och öste på om vad som hänt när jag var på toa och att jag vet att det är pisamt att få ryggskott av att hosta och att jag är fullt medveten om att jag jag slarvat med övningarna han gett mig och bla bla.. Eftersom vi har ett sådant kompis förhållingsätt, där vi brukar terra varandra så gjorde jag detta även denna gången. Typ, varför tar det så lång tid att ringa up osv.


Kristian lät bara förvirrad och inte alls lika kaxig som han brukar vara.. Jag säger åt honoma att nu får han fixa mig! Han velar lite i sina svar och jag frågar igen " Vad ska jag göra??" Han svarar mesigt " ja jag vet inte riktigt, du kanske ska ta o vila lite".

Första tanken var att va fan är han för en kiropraktor? Andra tanken var att det inte alls låter som Kristian kiropraktor.. Jag kollar på telefonen och där står Kristian Stud.. A my god!

Mitt i konversationen fick jag be om ursäkt för att jag tagit tagit fel.. Så pinsamt! Nu kollar jag ordentligt på telefonen innan jag svarar.. Kristian överlevde konversationen och det var fortfarande ok att besöka hans praktik.. puh. Kunde inte röra mig hela den dagen men efter en vecka så knallade jag på som vanligt..

Egentligen mådde jag bättre efter 3 dagar men drog ut på det så att Sasa fick hjälpa mig med att tömma diskmaskinen, tvätta, dammsuga, bädda a allt jag kunde komma på.. fan kom precis på att jag skulle utnyttjat honom till att putsa fönsterna..

ja ja nästa gång.... 


 

Av Silvia Marinkovic - 21 november 2011 14:48

Ja då var det dags att börja träna igen. Sist jag var på spinningen (i förra veckan) så tyckte jag att brallan satt konstigt och var i vägen men det visade sig vara min lilla bilring som tillkommit sista tiden, hehe.. Jag är väldigt lat av mig och har därför kommit på att jag måste träna i grupp för det blir plötsligt mycket svårare att ge upp så fort ja börjar svettas och (gud förbjude, andas häftigare) gå därifrån. Nu tänker jag strategiskt..

Om jag bara kan lura mig själv att gå till gymmet och sen över tröskeln till träningspasset så är jag fast.. Kommer ingen vart och är illa tvungen att tuta och kör..


Jag har ändrat inställnig när det kommer till träning. Tidigare blev jag besviken för jag inte gått ner i vikt fast jag slitit ut stigen i Pildamsparken. Nu har jag andra tankar i huvudet. Motion är så viktigt för så många andra saker som psykiskt välbefinnande.. Det bästa mot stressen är motion.. Motion har samma effekt på generell depression som antidepressiva läkemedel. Motion är bra för immunförsvaret, förebygger hjärt och kärl sjukdomar, ökar insulinkänsligheten i 24 timmar efter ett 15 minuters träningspass.. 15 min!! Det är ju ingenting...

Man får ökad självkänsla, självförtroende och blir gladare. Blodtrycket sänks pga av att man relaxerar kärlen och man får en bättre syresättning..

Ja ni kan allt detta redan (Sasa har börjat gäspa vid detta laget som han brukar när jag kör igång mitt skol snack) MEN, vad ni kanke inte visste är att de som är överviktiga men tränar regelbundet är friskare än de som inte är överviktiga men inte tränar.. Så.. med den tanken i huvudet tar jag mig till Friskis.. Min vision är inte att se ut som en modell utan min målsättning denna gången är att vara den friska tjockisen. Smalis kan jag liksom glömma. Kvar blir tjockis eller friskare tjockis.. Ni fattar. Tror jag har rätt inställning!!


Så idag har jag varit på friskis och tränat indoorwalking och tagit några halvtag i gymmet..

Sen pressade jag en juice på rödbeta, apelsin, ingefära, morot och äpple. Jag tänker inte skriva vad de är bra för för (för då däckar Sasa) utan ni som är intresserade får googla... Den var jätte god! 


 


Av Silvia Marinkovic - 28 september 2011 07:00


En patient inkommer till mottagningen med sin hund och jag tar tillfället i akt att kommunisera. 


" Är du här med polaren?" frågar jag.. 

Han tittar upp och ser irriterad ut och svarar:

" Nej, jag är här med min hund"


Jag lär mig mycket på min praktik men framförallt om mig själv...

Av Silvia Marinkovic - 27 september 2011 17:29

Jag lovade berätta hur det gick med mina injektioner och jag kan säga att idag är jag stolt! Vi hade ett fullt patientrum och var stressade och min handledare gav mig fria tyglar så jag kallade in patienterna en efter en och administrerade fyra injektioner på raken.. FYRA INJEKTIONER PÅ RAKEN!! Tjoff, tjoff sa det bara..Ni skulle ha sett mig, avslappnad och cool. Jag har en naturlig talang för det här.. En patient sa tom att han inte kände av sprutan alls och klagade på att det alltid gjorde ont när min handledare ger injektionen..

Det tyckte han inte om att höra och jag var ju bara tvungen att mobba honom lite för det sen.. Erfarenhet är inte allt, vissa har naturlig talang sa jag till honom och han svarade att det kan bli avdrag på betyget om man kaxar sig mot sin handledare. Han skojar så klart.. eller?

NU ska jag ut och ta en drink och skåla för att jag för första gången gett intramuskulära injektioner och tom FYRA PÅ RAKEN!! 

Vill passa på att tacka Hippo för att han ställde upp och litade på mig.. Tack Hippo!

Av Silvia Marinkovic - 27 september 2011 06:42

Min handledare på praktiken snackar mycket vilket passar mig bra. Han vill att jag håller mig nära honom hela tiden ifall han skulle komma på något att säga. Man kan säga att jag är hans svans.. 

Psykosmottagningen är på 4 våningen och består av en slingrig korridor med sido korridorer, påminner om en labyrint med likadada dörrar till alla kontor. Ingen sjukhuskänsla alls, utan lyxig kontorskänsla. Här jobbar läkare, psykologer, sekreterare, sjykgymnaster, kuratorer mm. Jag har gått vilse och öppnat fel dörrar många gånger. Igår svansade jag efter min handledare och han gick  hela tiden till de olika rummen och hämtar saker. Alla rum är låsta och måste låsas upp. Plötsligt var han på väg till en dörr jag inte kände igen men hade känslan av att det var ett kopieringsrum eller nått med tanke på plaseringen men tänkte inte så mycket utan lyssnade på handledaren snackade om medan han låste upp dörren och följde efter. Rummet var mörkt när vi kom in men det kändes konstigt och plötsligt såg jag att det var kakel på väggarna och en häpen handledare stod och stirrade på mig och undrade varför jag följde med honom in på toaletten.. ?

Va ? Va fan.. aldrig vetat att det är en toalett.. Brukar inte toalettdörrarna se anorlunda ut.. Inte här inte..

Skamsen och röd om kinderna gick jag ut och försvarade mig med att han ska vara glad jag håller mig nära.. 

Någon timme senare stod vi i korridoren igen och han säger att nu ska han på toa och jag komenterar att jag inte följer med denna gången och han svarar att det hade varit uppskattat.. hmm jaja.. Ny dag nya skämigheter väntar.. 

Av Silvia Marinkovic - 25 september 2011 07:04

Saknar mitt gröna kaffe.. 

Jo det var så en gång att min mamma tagit med sig från Serbien, vad som kallas grönt kaffe och som tydligen blivit väldigt populärt nere i juggan. Det är ett bantningspreparat som utlovar mirakel. Kommer ihåg att jag bara suckade åt min mamma och hennes naivitet. Även om jag behöver gå ner i vikt en så där 5 kg så vet och kan jag bättre än att käka bantningspreparat. Detta var typ små påsar med pulver kaffe som man ska dricka på morgonen. Ganska enkelt. Vände på förpackningen och läste innehållsförteckningen.. Massa växtextrat från de konstigaste växterna, typ lotusblomma osv.. hittade inget skadligt i alla fall så jag tänkte mer för henne skull som gjort sig besväret att ta med sig skitet från juggan. Kan ju inte skada att prova. Så jag började dricka detta kaffet på morgonen.

Jag drack det i hast o sen till skolan och tänkte inte på det överhuvud taget.

En fredag kväll efter några dagars användning stod jag i köket och klagade till Sasa att jag inte är sugen på något..

Det var mysfredag och vi skulle planera vad vi skulle käka..

Jag sa att jag verkligen inte hade sug efter varken chips, chokolad, vin, sött, surt ja typ inget.

Jag höll kanske på att bli sjuk.. Han frågar mig när jag åt senast och jag tänker o tänker o tänker och känner paniken stiga.. Jag kommer inte ihåg.. jag tror det var en banan, kaffe i skolan.. sen slår det mig att jag glömt äta!!!

Jag har inte ätit ordentligt sen flera dagar tillbaka.. Jag vet att jag druckit mitt morgonkaffe.. sen har jag stressat iväg... men vänta... 

mitt morgonkaffe??

Jag vänder mig om i köket efter mitt paket med det gröna kaffet och hittar den. Står och håller paketet i handen och stirrar på den.. Kan det vara sant?

Kan det vara den som påverkat? Näää.. Omöjligt..

Men känslan höll i sig och aptiten var borta.. Jag började förstå att kaffet innehöll något skumt. Min känsla sa mig någon form av amfetaminliknande preparat som påverkar aptiten fast utan den där kicken så klart. Nu är jag intresserad.. Funkar detta kaffet och det är ofarligt så har vi räddat världen.. 

Jag sätter mig vid datan och börjar googla som vanligt när jag vill ha svar på något.. Green Coffee.. Search...

Massor att läsa.. efter ett tag föll bitarna på plats. Finns o köpa i Usa och Kina och innehåller Sibutramin som är samma aktiva substans som i Reductil, som är ett läkemedel som använts mot fetma men jag tror inte det används längre pga av biverkningarna. Den påverkar signalsubstanserna i hjärnan så att hjärnan inte känner hunger.. Livsfarlig när jag tänker efter. Man glömmer ju äta för man känner ingen hunger alls.

Tänkte på att det var ju kriminellt att sälja detta preparat i hälsokost affärer och utan att ta med den aktiva sub i innehållsförteckningen.. Lotusblomma my ass..

Folk med hjärtproblem ska defnitivt inte dricka det och det är det nog en del som gjort. Jaha vad gör jag nu..

Läste om biverkningarna av sibutramin och bollade för och nack delarna och kom till slutsatsen att jag inte tillhörde den kategorin som riskerade dö i en hjärtattack.. tittade på paketet.. Jag hade bestämmt mig..

Ringde mamma och frågade när hon skulle ner igen för jag ville ha mer. Mer blev det och jag rasade i vikt.. Lite hjärtklappning här o där fick jag tåla..

Men plötsligt kom juggarna på att det var farligt och försäljningen stoppades.

Man kunde köpa den utan den farliga substansen hette det. LÖNT!

När Mira var därnere sa jag åt henne att köpa några paket men bara om den innehöll sibutramin. Hon hade gått in i hälsokost affären och tydligen sagt precis så.. Tanten hade ju stirrat surt på henne och läxat upp henne.. så hon var inte glad när jag pratade med henne i luren.. Jag försökte i alla fall..

Nu sitter man där igen och undrar hur man ska lyckas gå ner i vikt. Blev Chips och Sasas pannkakor i gårkväll efter en maffig pastarätt.. Ja det är väl bara att börja gå i parken igen.. Problemet är bara ett.. Jag pallar inte..

Saknar mitt gröna kaffe...    

Presentation


Blogg om mitt liv och mina tankar i mitt älskade Malmö..

Kategorier

Senaste inläggen

Gästbok

Fråga mig

15 besvarade frågor

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Tidigare år

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Favoriter

RSS

Banners

Toppbloggare Blogglista.se BloggRegistret.se http://www.bloggtrafik.nu/banners/80x15a.jpg

Skapa flashcards