Var väldigt trött i går kväll och hade svårt att hålla ögonen öppna under tiden jag tittade på "Den sjungande trappuppgången". Så jag bestämde mig för att se den på svt play nu på morgonen. Vilken tur. Att se detta program värmer hjärtat. Nu har dagen börjat rätt.. 

Kom även på att det i morgon fredag, är manifestation mot våldet, på Stortorget i Malmö kl 19-20. Hoppas att många Malmöbor dyker upp och visar att de bryr sig om sin stad. Jag tycker det är viktigt att visa att Malmö inte endast är ett våldets stad utan en stad med stark samhörighet oavsett olikheter.. 

Alla käkar frukt i skolan. De tar fram sina klementiner och äpplen som en betingad reaktion varje gång det är dags för paus. Jag blir irriterad över att jag alltid glömmer ta med mig..

Jag kanske ska ta med äpplet på lektion bara för att se reaktionerna när jag tar upp det.. hmm

Som hämd för alla gånger jag glömt!

Äpplekaka gjort på ett äpple..??

Jo det går faktiskt. Det är nog det enda man kan med detta äpplet jag fått av min styvpappa som alltid lyckas hitta udda saker.

Som hängiven Malmöbo som gillar historia och människoöden kunde jag inte låta bli att läsa artikeln i sydvenskan om gatuflickan från Malmö som blir rik och sedan brutalt mördad i MonteCarlo.. För er som är intresserade av att läsa artikeln finns länken nedan..

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1607942/Gatflickans-klassresa-fick-ett-grymt-slut.html

Ja vad säger man.. Vaknade till i natt och och började zappa med fjärrkontrollen. Hamnade på CNN och ser en bild av Whitney Houston och utan att läsa vad som står under bilden vet jag vad som hänt. Det sorgliga är att jag inte blev förvånad.

Alla dessa stjärnor som vi vet har missbruksproblem går bort tragiskt förr eller senare. Tänker på Elvis, Michael Jacksson, Anna Nicole, Amy Winehouse, Heath Ledger, Brittany Murphy mfl och nu Whitney Houston..

Missbruk verkar vara en del av kändisarnas liv. Sen kan man fråga sig varför..

Kan man vara känd, rik, talangfull, ängna sig åt det man älskar och endå vara så olycklig??

Tydligen.

Whitney är en del av min uppväxt, hon var som störst när jag var tonåring och alla hennes låtar har jag minnen till. Kommer ihåg hennes första musik video. Likaså Mickael Jacksson, vars karriär man följt sen barnsben.

Jag och bästisen Nina dansade till låten Bad på skolans roliga timmen på fredagar som vi tränat på i hennes föräldrars sovrum på Fosievägen i Malmö.. Ja minnen.. Vi 7o talister har växt upp med dessa stjärnor och nu lämnar de oss, en efter en..

Sorgligt att det slutar så här..

Kollade på nyhetsmorgon med dr Alban och Sean Banan. Hade ingen aning vem han var. Har hört namnet genom min 10 åring. Men.. Hade varit intresssant att ha honom som bordspartner, säger jag bara..

Nej jag är inte död.. Hade hemtenta som tog all min kraft. Kvalitativ forskning, blää...

Det är enda sättet att beskriva det på, blää..

Fick ett erbjudande från Lets deal om att köpa ett överfalls alarm till en billig peng. Den är liten och smidig och när man trycker på knappen ska det låta som ett gällt kinnoskrik. Jag funderade lite på det. Det är faktiskt så att jag inte känner mig säker på kvällarna här i krokarna, framför allt på väg hem från Friskis vid möllan.

Nu när det finns så många poliser i området så lär de höra larmet ganska tydligt tänker jag och snabbt vara på plats. Polisens närvaro i området går inte obemärkt förbi. De har parkerat en polishusvagn mitt på torget vilket känns tryggt. Det är inte en sådan där låda till hus som man ibland ser på byggarbetsplatser utan en riktig semesterhusvagn. Ser ganska bissart ut, måste jag erkänna. 

Tillbaka till larmet. Om jag nu köper det och aldrig får någon nytta av det, så är det värdelöst. Köper jag den så kanske jag liksom tillkallar trubbel, ni vet vad jag menar. Plötsligt kanske alla rånare dras till mig. Å andra sidan lär jag ångra det om jag faktiskt blir rånad och så som det ser ut i dag är det större risk att bli än att inte bli.. Jag får fundera vidare...

Kommer ni ihåg den filmen? Jag älskar den av många anledningar.. 

Nu när jag och skrivpartner Sanna träffats regelbundet på Esspresso House på Davidhallstorg i Malmö för att skriva vår projekt plan till examensarbetet har det liksom tagot emot. Jag sätter cykeln i ett cykel ställ och promenerar över torget. Ser ett litet fik med tända ljus. Inte en kotte där inne. Någon har öppnat ett mysigt fik i hopp om att folk ska komma och hänga där.. Men vi hänger alla på jättecafe kedjan Esspressou House.. Det är som i filmen you got mail..

En stor kedja öppnar runt hörnet och konkurrerar ut alla småföretagare som haft en dröm om att lyckas..

Satt där på cafeet och drack mitt kaffe och pluggade och kände ångesten stiga. Varför sitter vi här?Men efter att ha funderat ett tag, kom jag fram till att vi endå inte hade varit bra kunder hos den lilla företagaren.

Upptar två platser och sitter där i flera timmar.

Anledningen till att vi faktiskt valt EH var för att de har enkel tillgång till Wi-FI, är opersonligt, vi upptar inte någons favorit hörna eller liknande. Tjejerna som jobbar där ger blanka fan i vem som ssitter där och hur länge.. De har ingen koll och har glömt bort att vi redan är befintliga kunder när vi beställer något nytt som lunch. Det förstår man av frågan

- Ska du äta här eller ta med? 

- Eh, jag gör som jag gjorde med frukosten och käkar den här..

Tror inte ens hon uppfattade piken..

Tjejerna har inget eget intresse av att få EH att gå med vinst..

Så ångesten har lagt sig men jag har lovat mig själv och fått Sanna på banan att nästa gång vi bara ska fika och inte jobba så tar vi ett personligt litet fik, kanske den runt hörnet, för att bidra till att uppfylla någons drömmar.. Som i filmen you got mail...