Senaste inläggen

Av Silvia Marinkovic - 26 januari 2012 08:00

Tentorna på kvinnor och barn delen har vi fått svar på och jag har högsta betyg (vg) på dem båda och tom högsta poäng på barnsjukdomarna vilket jag så klart är lite extra stolt över. Jag är även extra stolt över att jag klarat hela teminen med högsta betyg i alla kurserna. Det är faktiskt inte så att jag är ett geni, tvärt om hade jag väl sagt...

Det är tiden man lägger ner på att plugga och göra det i tid, sen är intresset också en stor del av det. Jag älskar ju plugga enbart för det är så kul att lära sig mer och ju mer man lär sig destu mer ser man hur lite man kan. När det kommer till medicin och kroppen så är det inte förren i senare skeenden man förstår hur viktigt det är att kunna grunden, för kan du inte den så blir det svårare att bygga på kunskap. Förstår man inte njurens antatomi och fysiologi  i detalj till exempel, så går det inte att förstå vad som händer i resten av kroppen om njuren pajar. Allt hänger ihop.

Jag rå pluggade fysiologin tidigt och nu sitter den i ryggmärgen och allt blir liksom lättare..


Jag sökte sommar jobb på kvinnoklinikens prenatal avdelning för inte så länge sen. Anledningen till varför jag sökte just där är att det är en akut avdelning fast specialiserad på gravida kvinnor och komplikationer.

Jag gillar ju det akuta och sjuka.

Det var det enda sommarjobbet jag sökte för jag hade känslan av att jag kommer få det även om det var många andra som sökte som säkert har mer vårderfarenhet.

Jag har ingen vårderfarenhet förrutom mina praktikplatser och det var jag ärlig med, men jag kan så mycket annat och betygen gör ju inte saken värre.

Jag fick i alla fall jobbet och jag ser fram emot det. Det kommer bli en underbar sommar. Som jag sa till min handledare en gång: Tänk att få göra detta varje dag och få betalt!!

Av Silvia Marinkovic - 25 januari 2012 11:38

Äntligen är min favorit serie Spårlöst tillbaka. Jag har följt den nu i många år och jag är glad att den tillbaka med en ny sesong.

Anledningen till att jag gillar den så mycket är att jag alltid gråter på slutet. Men det är glädje tårar och det är en helt annan sak än att bara bli rörd. Att känna denna glädjen för någon annan skull är befriande och alla borde testa.

Så bänka er framför tv söndagar kl 21.00 på tv 4 och ladda med näsdukar..

För er som är i avsaknad av djupare empatiska känslor, som Sasa, rekomenderar jag handboll eller nått..

Av Silvia Marinkovic - 24 januari 2012 06:45

Ja det är faktiskt inte helt risktfritt att cykla, framför allt inte i Malmö i rusningsrafik. Jag är väl medveten om alla risker med mitt cyklande.. Ingen hjälm, kassa ljus och kassa bromsar som jag undviker bromsa med för de låter väldigt högt när jag väl gör. Sen alla bilister som stressar.. Ja ni vet vad jag pratar om.. Vad jag däremot inte hade förväntat mig är att bli strypt på min egen cykel..

Cyklade som vanligt till skolan och i höjd med möllan känner jag hur något drar åt runt halsen ju längre jag cyklar. Jag lyckas stanna i smeten för att få luft och kolla vad som händer. Då har min långa snygga halsduk fastnat i bakhjulet och snurrat fast sig.. Tog mig någon minut att åtgärda problemet. Satte mig på cykeln igen och tänkte på att där har jag ennu en risk med att cykla!

Av Silvia Marinkovic - 23 januari 2012 06:57

Jag tror jag har blivit en gammal sur kärring i skolan.

Jag kan bli riktigt irriterad över vissa saker. Saker som kan störa mig så pass mycket att jag tappar fokus på lektion är tex när någon sätter sig längst fram i klassrummet och sen sover 5 min in i föreläsningen. Jag satt på på raden snett bakom och skämdes. Vad ska föreläsaren tro? Värre blir det när personen efter pausen återkommer till föreläsningen FÖR ATT FORTSÄTTA SOVA!!


Om du väl vet att du har svårt att hålla ögonen öppna så sätt dig längst bak eller gå i pausen!

Så klart kunde jag inte låta bli att kommentera när personen i fråga dagen efter sätter sig bredvid mig och klagar på att föreläsningen dagen innan var tråkig och att hon inte förstod nått dels för det var svårt att fatta och dels för att han inte pratade ren svenska..


Jag sa med ett brett smile på läpparna att det kan hon väll inte veta eftersom hon sov lektionen igenom. Sen la jag till att vetenskapliga teorier är ren filosofi och svårt att greppa om man inte själv använder hjärnan, och därför kan jag förstå att vissa inte hänger med.. Sen förstår jag utlänningar alldeles utmärkt eftersom jag själv är en! 

(Det hjälpte inte situationen att klockan var 8.00 på morgonen och hon störde mitt i morgonkaffet)


Ni skulle sett minen.. hehe


Det är inte så att personen i fråga lider av narkolepsi som jag behöver ta hänsyn till!

Tror hon väljer att reflektera innan hon sätter sig bredvid mig igen. 

Av Silvia Marinkovic - 21 januari 2012 07:57

Jag är kluven..

Hur reagerar man när man hör att barn går omkring runt folkets park och rånar ensamma kvinnor. Jag går själv så många gånger både genom parken och runt om.

Jag låter min son leka där med sina kompisar och då är frågeställningen om de cyklar därinne, för det får de nämligen inte. Att tänka på om de rånar folk är abbsurt eller att de riskerar bli rånade av jämnåriga.

Men det är just den tanken som väcker rädsla. Vi föräldrar tror alltid det bästa om våra barn men jag tycker att detta kan vara en väckarklocka.


Det barngänget som turades om att råna folk med kniv är extremt unga och man undrar så klart hur det är hemma. Inget snack om att något inte står rätt till. Men vad jag vill komma till är att det är farligt att tänka att detta är barn från trassliga förhållanden och långt från mig och hur jag har det. Känslan jag får av artikeln jag läste på sydsvenskan är att det handlar om grupptryck och då plötsligt blir saker klarare och påfallande nära.

Grupptryck är något som alla barn kommer vara utsatta för någon gång i olika situationer.

Det jag vet om barnpsykologi är att denna åldern vill man passa in och gör allt för at vara en del av gruppen. Framför allt pojkar för de har större kompisgrupp än flickorna som ofta parar ihop sig två och två.

Vad vi som föräldrar bör tänka på är just att prata med våra barn om kompistryck och var gränsen går. Jag har en känsla av att någons föräldrar i det gänget som rånade fick sig sin livs chock när de hörde.. De barnen som har det dåligt hemma eller har problem påverkar andra barn som sen påverkar anda.. Känner stor lättnad att dessa barn är identifierade, inte för att det på något sätt är säkrare att gå i Folkets park så länge de vuxna rånarna är kvar, men för barnen skull som kanske kan få den hjälp de behöver och för våra egna barns skull.. 

Tack för ordet!


http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1602804/Polisen-forhor-11-aring.html

Av Silvia Marinkovic - 19 januari 2012 07:30

Min son träning simmar 3 ggr i veckan. Han är duktig och lär sig snabbt. Han har precis blivit förflyttad till en svårare grupp. Det tog honom två träningspass för att börja få in tempot och " komma ikapp". De är ca 4 st i varje simled i bassängen och de simmar efter varandra. Danni simmar ganska snabbt och tränaren säger att kommer man ikapp så simmar man om den andre.. MEN det finns ungar som inte gillar detta och tar det tydligen personligt. Jag kan förstå att det kanske inte är det roligaste att bli omkörd och man kanske lägger in extra krut för att detta inte ska ske.. Vad jag däremot har svårt att förstå är när man vill sabba för den andra genom att ställa sig i vägen och låtsas inte se och sen sparka och plaska så mycket man kan så att man slår den andre.. 

Detta hände min son 3 gånger på sista träningen där killen framför honom blev helt galen och bokstavligen simmade på honom för att inte låta honom passera.. 

Det sorgliga i det hela är att min son sen undvek simma förbi och höll sig en bit ifrån, vilket så klart inte är bra. Jag hade sådan lust att äga något om att det där beteendet är väldigt osportsligt och hör inte hemma på träningen. Ingen av de vuxna sa något fast de såg och jag kände att det kan missuppfattas om jag går i taket eller pratar med tränarna. Det handlar faktiskt inte om min son utan att man måste lära barnen vad som är ok och inte. Hade min son gjort något sådant så hade jag varit lika upprörd OCH besviken.. Min plan var att inte säga något utan ta det med min son efteråt. Förklara för honom att det är viktigt att stå på sig och inte kuva sig för människor bara för att man är snäll. Han påminner mig väldigt mycket om mig själv och att man tycker synd om andra. Jag frågade honom varför han slutade att simma förbi grabben och han svarade att det var för att undvika göra honom arg.. 

Haft ett långt samtal med honom så får vi se om det hjälper, förtsättning följer.. 

Av Silvia Marinkovic - 18 januari 2012 07:00

Hur vet man att man har pms?

Jo.. När man känner för att ta ett basebollträ och slå sönder bilen när parkerings sensorerna piper irriterande högt och helt i onödan.. 


När man känner pulsen stiga när sambon nyser irriterande högt 3 ggr i rad. I stället för ett prosit får han höra - Amen, helt ärligt! 


När man retar sig på alla bilister framför en som kör exakt 50 km/h (Sasa är en av dem).


När man känner för att döda någon och sen sätta sig i ett hörn och gråta när man snubblar på skor i hallen..


När man känner att det knyter sig i halsen och man har nära till tårarna och blir värdigt rörd när man tittar på direktsändningen av Drottning Margrethes 40 års jubilem.. 


Men som tur är har inte jag pms och det står jag fast vid..


Anger issues maybe?

Presentation


Blogg om mitt liv och mina tankar i mitt älskade Malmö..

Kategorier

Senaste inläggen

Gästbok

Fråga mig

15 besvarade frågor

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Favoriter

RSS

Banners

Toppbloggare Blogglista.se BloggRegistret.se http://www.bloggtrafik.nu/banners/80x15a.jpg

Ovido - Quiz & Flashcards