Så mycket tid jag lagt ner på att ta hand om min tomatplanta på innergården. Allt från att så det lilla fröet till att vattna och se den växa dagligen. Som den har kämpat i detta kalla klimat och trots den lilla sol den fått har den lyckats få några tomater, tomater jag aldrig kunde tänka mig skulle bli mogna. Men så plötsligt hände det! De började få färg och mogna trots alla odds.. Vilken stolthet jag kände.. Vilken kämparglöd min lilla tomatplanta hade. Nu har nån granne snott alla tomaterna! Hoppas de smakade mycket lite!!! Vilken fräckhet ! Ska vaka över de som är kvar som en hök.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!.... Med de orden i tanke var det dags att avverka den vanliga morgonrundan. På med hörlurarna och fram med iphone och appen som ska mäta rundan (utan den är det inte lika kul..)Min vanliga runda är från Nobeltorget till Möllan och vidare till Pildammsparken och där några varv runt "tallriken," sen samma väg tillbaka. Rundan brukar gå på 8 km. Parken var lite öde idag. La märke till hundägarna som stod vid hundrastplatsen långt från varandra och insjunkna i sina egna tankar medan deras hundar umgicks flitigt. Mamman med barnvagnen som kanske ville att hennes barn skulle få komma ut lite i "friska" luften fast med Stadiongatan och trafiken någon enstaka meter ifrån så kan man knappast kalla den frisk. Jag småler lite åt ironin när jag går förbi utedagisbarnen och hör en arg fröken säga att det inte alls var roligare inomhus! Jag tänker på hur duktig jag varit och tagit mig i kragen och powerwalkat min runda oavsett väder när det swishar förbi en tjej i värsta tajta träningskläderna och flås som heter duga. Jag hinner inte beundra henne länge förrän hon snabbt var utom synhåll. Tröstar mig själv med tanken att jag gör mitt bästa, eller ska jag kanske jogga lite? Ok.. lite lätt jogging.. Till första lycktstolpen.. kom igen Silvia! Nådde aldrig stolpen. Springa är inget för mig. Näste man jag möter urinerar bakom ett träd. Av alla träd att urinera på valde han det nog sämsta.Tråkig dag i parken tänker jag och ängnar mig åt att studera färgerna i naturen igen. Sista rundan på väg hem ser jag två medelålders män med rosiga kinder på en parkbänk med varsen burköl i handen. Den ene öppnar sin öl och tittar åt mitt håll och ler. Jag ler tillbaka och nickar. Han lyfter ölen som i skål och frågar om han får bjuda på en öl och jag svarar att det är lite för tidigt för mig men kanske en annan gång. De skrattar.. Trevligt med glada människor.. Detta är mina framtida patienter tänker jag och vänder mig om och vinkar till dem o de vinkar tillbaka. Parken var nog inte så tråkig endå.. Med ny varm energi i kroppen fortsatte jag mot Möllan och hemmåt.