Hade en diskussion i skolan om att man inte ska fråga folk hur det är utan att vara beredd på svaret..

Vi är så invanda i vissa mönster att när det aviker så blir vi så ställda..

Kommer ihåg en gång att jag halvspringande in på högskolan, på väg till lektion, ser en gammal klasskompis som jag gått folkhälsovetenskapsprogrammet med tidigare och jag ställer den klassiska frågan.. Hallo.. Hur är det?

Detta ställde jag i förbifarten och förväntade mig ett "bra!" men i stället fick jag ett.. " skit!"..

Sen kom jag på att denna tjejen ofta hade saker att beklaga sig på och jag var ofta hennes psykolog.. Folk som mår dåligt dras ofta till mig för jag får de tydligen att se ljuset.. vad vet jag, men denna dagen hade jag inte tid till det.. 

Så jag skrek tillbaka.. Vad det än är så fixar det sig!!! Och så gjorde jag tummen upp innan hissdörren gick igen.. Tro det eller inte.. 

Ja jag hade lite dåligt samvete..

Men det lärde mig en läxa.. Undvika ställa invanda frågor...