Äntligen är min favorit serie Spårlöst tillbaka. Jag har följt den nu i många år och jag är glad att den tillbaka med en ny sesong.

Anledningen till att jag gillar den så mycket är att jag alltid gråter på slutet. Men det är glädje tårar och det är en helt annan sak än att bara bli rörd. Att känna denna glädjen för någon annan skull är befriande och alla borde testa.

Så bänka er framför tv söndagar kl 21.00 på tv 4 och ladda med näsdukar..

För er som är i avsaknad av djupare empatiska känslor, som Sasa, rekomenderar jag handboll eller nått..