Ja då fyller min Sasa hela 29 år idag.. Ångest..

Ångest över att han om ett år fyller 30 och då vet i fan om det är så lämpligt att kalla honom lammkött längre.

Vännerna har i sakta mak slutat reta mig för mitt lammkött och snart är det väl en historia blott.. Jag får väl njuta ett år till.. 

Fast igentligen är det ju jag som är barnet i förhållandet när det kommer till mogenhet. Han har uttryckt nån gång att han undrat om han inte skulle ta och satsa på nån 50 åring som är på samma plan som honom för tydligen var 37 för omoget.. Fast han skämtade så klart.. tror jag .. i allafall ...

Jag är stolt över mtt lammkött men mest stolt över min älskling som står ut med mig varje dag, gör mig lycklig och hjälper mig förverkliga mina drömmar! 

Han klagade i morse över att han inte fick ett kort till presenten så här får han ett inlägg istället. Av alla inlägg hittills tycker han nog detta är det mest pinsamma.. Hehe..

Grattis Bushi!

Ibland undrar jag vad jag håller på med.

Har massa vetenskapliga artiklar vi ska läsa denna terminen.

Jag tänkte vara ute i god tid och börja så smått med läsningen. Tanken var att typ läsa en artikel per kväll eller nått.

Problemet är att jag är så intresserad av allt jag läser att jag bara måste förstå varenda ord som står.

För er som brukar läsa medicinska vetenskapliga artiklar på engelska vet hur jobbigt det kan vara. Nu har jag spenderat några timmar på att flitigt använda mig av Engelskt lexicon här på nätet för att översätta ord jag har svårt för. Jag har kommit till halva förstasidan av artikeln.. (av 10 sidor)

Nu vet jag att mina studentkolleger brukar översätta texterna rakt av på google translate och sen läser de på svenska. Min tanke är att det inte kan skada att lära sig fler engelska ord även om de aldrig används i dagligt tal.

När jag sen börjar googla ord som marsupialisation, och finner svaret intressant börjar jag googla allt om detta tillstånd som inte har ett skit med min artikel att göra.

Det värsta är att jag då hittar något annat intressant i det jag läser och börjar googla igen. När jag väl återkommer till min artikel stöter jag på ett nytt ord som ska översättas och så är jag igång igen.I denna takten kommer jag vara klar med två artiklar till jul.. (Visserligen mycket smartare och expert på engelsk medicinsk terminologi.. )

Ni som ibland undrar varför jag ibland kan en masssa konstigt skit vet nu varför..

Jag är ett hopplöst fall och vet inte vad jag ska ta mig till med mig själv...

Varje gång jag går förbi Folketspark vid parkmöllan, stannar jag och väntar på att få se en skymt av kängururna. Favoriten är den lille albinon..

Jag får sådana här starka myskänslor när det kommer till dessa djur som är så långt från deras hemmiljö som man kan komma..

Endå hoppar de glatt omkring. En har tom fått en liten bäbis vars nos tittade fram ur pungen. Ni kan tänka er mig som stod där och smälte med näsan genom staketet.

Plötsligt hoppade bäbisen ut ur pungen och jag stod o stirrade.. först var det aaahh.. sen tänkte jag att så söt var den inte... sen att den var väldigt smal.. liknade mer en pungråtta.. eller kloakråtta med den svansen.

Hade jag fått syn på den en mörk natt på gatan så hade jag skrikit lungorna av mig i skräck..

Gick därifrån ganska kluven och med dåligt samvete....  

  tog ett foto till er..

I morse rusade jag iväg till skolan. Väl framme skulle jag upp på femte våningen och tänkte ta hissen för att spara tid.

Hissen var full och tydligen skulle alla upp på femte.

Jag klämde elegant in mig och ställde mig så nära hissväggen som möjligt.

Plötsligt började denna trånga, söliga hiss, stanna på varenda våning utan att där var någon som skulle med.

Jag vände mig om och kollade på knapparna som var i höjd med min bakdel och förstod att jag lutat gumpan mot ALLA knapparna som nu lyste..

Jag fick förklara mig för hela hissen och be om ursäkt att de nu var tvungna att stanna på varenda våning på väg upp..

VILKEN LÅÅÅNG RESA... Den tog aldrig slut..

Kände hur frustationen och tysnaden förvärrades för varje våning..

Det gjorde inte saken bättre att jag försökte skoja bort det med att säga..

" Nu är vi på fjärde våningen, för de som känner för att ta trapporna resten av vägen"

Ingen var mottaglig för min charm denna morgon..

Väl framme på på femte stormade folk ur hissen och jag kände en otrolig lättnad att denna olidliga färd var över.. 

Tog trapporna resten av dagen och skyllde på att jag behövde motionen...

Har ni någon gång tänkt på att vi kvinnor går till frisören, nagelbyggaren, hudterapeuten, massören mm och att man oftast går därifrån med en känsla av att man suttit i terapi..

Man snackar av sig med en person man egentligen aldrig umgås med annars. De här personerna vet ibland mer om oss än många vänner gör, just för att det känns tryggt att prata av sig om livet. Så är det i alla fall i mitt fall..

Efter att ha varit hos min hudterapeut på Aroma beauty center i Malmö så är jag inte bara vackrare utan även lättare i sinnet. Jag är tacksam att det finns människor i service branchen som är glada för sina kunder och ger det där lilla extra.. Det blir ju billigt att ta hand om sig själv om gratis terapi ingår..

Ska bara sälja det argumentet till Sasa..

Det finns olika typer av makt, men en sorts makt har jag funderat lite mer kring än andra.... Kunskapsmakt!

Den som besitter kunskapen som andra inte har, har en viss makt. Detta ser man exempel på varje dag faktiskt men kanske inte lägger märke till.

Om vi tar några exempel: Specialistkunskap hos vissa läkare, där vi alla är beroende av att han delar med sig av den. De som har förtur till viss information, kan vara smittskyddsinstitutet, krigsmakten mm. Tänk om dessa väljer att inte dela med sig av sin information? Då står vi där sårbara och utan skydd. Det kan vara så enkelt som att en person vet något hemligt om någon annan person och så har plötsligt denna person en viss makt gentemot den andre.

Nu tänker ni att Silvia gått och blivit djup på ett filosofiskt plan. Inte alls..

Anledningen till att jag har tänkt på det (förutom att det ligger i min natur att grubbla över udda saker) är att jag dagligen ser att människor med datakunskaper eller kanske vanliga tekniska kunskaper, har en väldig makt över oss som inte har denna kunskap.

På Malmöhögskolas sjuksköterskeprogram är det för det mesta medelålders kvinnor som undervisar och många av dessa tycker det är jobbigt med det tekniska och att behöva arbeta med datorer. De har i stort sett ofta problem med att sätta igång sin powerpoint eller något annat.

Jag tycker det är lika roligt varje gång de bökar och letar och inte kan förstå varför filmklippet de gärna vill visa inte går igång.

Och sen denna hjälplösa min de gör i hopp om att någon av de 100 studenterna ska gå fram och hjälpa till. En kille i klassen kan i stort sett allt och brukar gå fram och fixa det på ett kick.. Nu förväntar man sig att han alltid hjälper till för det verkar som endast han vet hur..

Igår, efter att en av lärarna bökat en stund började klassen vända sig om och leta efter datakillen och där satt han med ett stort smile och såg bekväm ut.. Där och då hade han makten att avgöra om vi överhuvudtaget kommer få någon undervisning, hur länge vi ska behöva vänta innan damen där framme ringer IT avd, om vi slutar i tid osv.. 100 studenters närmaste framtid hade han i sin hand och man såg att han visste det och njöt av det. 

Jag har samma problem hemma vet ni, eftersom jag är beroende av att Sasa hjälper mig med det tekniska på datan. Jag har precis lärt mig CTRL C, CTRL V och vilka under dessa kan utföra. Fil, mapp, dokument  är för mig samma sak och det låter som bla bla bla när han pratar. Mycket lättare när han beskriver det i bilder, typ gul folder osv. Han tycker det är överjobbigt att behöva hjälpa mig hela tiden. Jag är beroende av hans hjälp och det ger honom makt..

Makt som jag retar mig på.. 

Jag har någon gång nämnt att jag kanske borde gå nån kurs i data men i stället för att reagera med att det är en bra ide har han varit lite velig och tyckt att det är väl inget jag har tid med osv.. Nu fattar jag.. Den dagen han fruktar är den dagen jag inte är beroende av hans hjälp.

Sen har jag min blogg som ger mig lite makt att alltid kunna skriva något om honom som HELA världen kan läsa.. 

Då passar det bra att dela med mig av något jag lärde mig i skolan igår.

Långvarig stress leder till att Hippocamus, som är den del av hjärnan där vårt minne sitter, minskar i storlek. Vilket i sin tur så klart leder till sämre minnesfunktioner. Kan ni tänka er.. 

Så till alla er som tycker ni fått sämre minne på sista tiden kan ta er en funderare.. 

Ser att, efter bara en vecka, var det igår över hundra som läste min blogg .  Ni har verkligen delat med er och det känns extra roligt att skriva när jag vet att folk uppskattar det. Jätte kul..

Vaknade i morse med slem i halsen utan att ha ont eller nått.. Hatar när det händer för jag kan nämligen inte harkla upp slem så som killar gör, ni vet.. Därför kommer jag idag få gå omkring med en hes sexig röst. NOT

Idag börjar termin 4 på sjuksköterske linjen och det pirrar i magen. Vi ska läsa psykiatri och öppen hälso och sjukvård där vi kommer praktisera på psykiatrimottagningar/kliniker och vårdcentraler.. Längtar

Då har jag druckit mitt kaffe, läst mina favorit bloggare, surfat på aftonbladet och ska nu vässa pennan och packa skolväskan, så hörs vi lite senare.. Ha nu en underbar dag..

La mig med fuktigt hår igår och i morse har det flippat ut med lockar och skit.. Det ska endå sättas upp i toffs.. som alltid..