Jag älskar min skola.. ÄLSKAR allt vi gör förutom läkemedelsberäkning.. Blää.. 

Jag vet att det nog är det viktigaste man ska kunna som sjuksköterska, för ett litet misstag kan leda till stora konsekvenser.. Har omtenta på lördag.. Jippie.. Första omtentan någonsin och jag är inte förvånad att det är läkemedel.. Men det gör faktiskt inget eftersom det blir mer träning för min del..

Men kolla på de här uppgiferna jag sitter med.. Man vill ju bara gråååta..

Ni får gärna ge mig svaret .. Men tänk på att ni eventuellt kan döda patienten om det är fel!!

Tror det var i sommras som jag bidrog med en liten peng till läkare utan gränser och svälten i Afrika. Det var ju så enkelt att smsa in en summa att man bara inte kunde låta bli. Kommer ihåg att Sasa gjorde sitt bästa för att sabba den upplevelsen genom att få mig att reflektera kring vart mina pengar egentligen går..

Han menade på att de kunde hamna där jag inte ville de skulle hamna och att det alltid finns någon som känar pengar på detta osv. Vi hade även en diskussion om att vi alltid gör saker först och främst för vår egen skull och för att lätta våra samveten enligt honom och jag var mer inne på att det var ett sätt för honom att bortförklara jobbigheter.. 

I alla fall det slutade med att jag höll på mitt och han på sitt.. 

För några dagar sedan fick jag ett tack brev från läkare utan gränser där de förklarar vad man gjort med pengarna som kommit in och ett tack till oss som bidragit.. 

Såå skönt att visa Sasa brevet och tala om att lilla jag bidragit med att rädda barn..

Han tittade på brevet, sköt undan det och började på Sasavis muttra att de kunnat spara massa pengar och rädda ennu fler med de pengarna de la ner på portot till alla tackbreven och att det bara var ett sätt för de att få in mer pengar, som kommer hamna hos fel personer osv ... puhh

Har nu febrilt tänkt och tänkt på vad jag ska be Mira köpa till mig när hon på måndag sätter sig på planet till New York. Hon har så klart erbjudit sig att handla åt mig men min hjärna står stilla.. Behöver jag verkligen fler märkes skor som ligger oanvända i garderoben. Jo klart det behöver man alltid men kanske något som inte blir jobbigt för henne att bära.. Typiskt att jag inte behöver nått..

Betyder det att jag är nöjd med det jag har eller att jag inte är girig?

Ska jag vara stolt över att jag kanske tillhör den ovanliga kategorin människor! 

Kul för henne att hon får komma iväg till en fantastisk stad. Klart det hade ju varit extra roligt för henne om hon haft mig med sig.. Vi har ju faktiskt rest mycket tillsammans.. London, Prag, spaa i Polen, Turkiet mm 

Nu kom jag på.. Lepi jag vill ha om du hittar jympadojor, typ Champion, gärna streetskor.. De är billiga typ 200 spänn och användbara. Vad du än tar med dig till mig kommer jag blogga om så du vet, hehe.

hmmm.. tydligen tillhör jag inte den nöjda och belåtna kategorin människor.. Men det visste jag redan..

Nu ska det läsas kvinnosjukdomar och käkas lussebulle.. 

När jag praktiserade på Hospice ( avdelning för de patienter som är döende) så fick jag träffa många underbara människor. Två av dessa var gubbarna som kommer och hämtar de avlidna och kör till bårhuset. Jag brukade snacka med de och de var väldigt pratglada.. De berättade om sitt jobb och hade väldigt mycket humor fast med respekt på något sätt. De tog sitt arbete på allvar men inte sig själva direkt. De två var som tagna ur en film komedi.

De motsade varandra hela tiden och skulle jävlas med varandra och skämta..

Oavsett hur tungt det är när någon går bort så blev man glad att se dessa två komma in med båren genom dörrarna.. Underbart med underbra personligheter.. Jag tror inte att de hade kunnat överleva sitt arbete på något annat sätt än just genom att de har så kul med varandra.. De är som helan och halvan (fast båda är halvor).. Har många gånger tänkt på att de borde vara med i en reality-serie. 

Varför jag skriver om dessa gubbar är att de säkert glömt vem lilla jag var på Hospice som brukade skoja med de men jag kan inte glömma dem.. Dels för att de gjorde starkt intryck på mig och dels att det alltid är deras bild i tidningen eller på nätet jag ser när något mord eller dödsfall inträffat. De är alltid just dessa två som hamnar på bild. Tydligen gillar fotograferna ta bilder på bårkillarna när de ska transportera liket.. De ser ut som men in black.. 

Flabbar alltid när jag ser en bild på de med sina allvarliga miner...

Så nästa gång ni ser en bild i Sydsvenskan på gubbar som bär in ett lik i likbilen här i  Malmö så ska ni veta att det är helan och halvan ni ser. 

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1554345/Mord-och-skottlossningar-med-gangkoppling-2011.html

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1580706/Vittnen-och-webbkameror-kan-ge-ledtradar.html

Ibland så kommer studentkåren eller vårdförbundet till vår lilla reception på Hälsa och Samhälle och slänger upp ett bord eller två med olika prylar. I början gick jag bara förbi medan de flesta andra trängdes.. Senare stod jag lite mesigt vid sidan om fick tag på något lite som blev över..

Ibland delar de ut riktigt bra tidningar om heminredning, hälsa osv, pennor, block, smakpover mm..

Nu har jag lärt mig att vara fin kommer man ingenvart med, utan man får kavla upp ärmara och armbåga sig fram om man vill ha nått.. Och varför inte..

Nu har jag gått på skolan nått år och känner mig bekväm i rollen som student.. Så, för någon dag sedan gjorde jag precis det..  Jag tog tom dubbelt av vissa saker.. Folk gjorde tom plats åt mig för de insåg att här kommer någon viktig person. Jag gjorde ju mitt bästa för att se så ut.. Detta utförde jag i förbifarten, snabbt och smidigt, och iväg till lektion.. Stolt över mig själv som insett..

De där after-pary tabletterna lär jag behöva eftersom jag fortfarande inte lärt mig behärska alkohol.. Detta är bara en del av det, resten har jag käkat upp..

Satt på datan och surfade.. plötsligt dök det upp en reklamruta för HM och Versace kollektion.. Wow, går det att handla på nätet och slippa slå sig fram i butiken för att få tag i något fint plagg..

Inte för att jag hade gjort det eller ens tänkt tanken att handla på det sättet. Att i lugn o ro kunna handla hem billiga Versace prylar är en annan femma.. Jo visst jag kom in på hemsidan och började fylla korgen med några kjolar och ett par öronhängen till Mira som var jätte läckra.. Överlycklig att det fanns min storlek.. Medan jag fyller korgen så får jag meddelande att prylarna jag vill köpa har blivit slutsålda under tiden jag handlat.. Exakt så stod det!! Va fan, allt jag packade ner i korgen tog de bort och sen skrev att det var slutsålt.. Skit..

Jag blev ju helt stressad och började lägga massa saker i korgen och fiffla med kontokorten och kände pulsen stiga.. MÅSTE till kassan innan allt annat oxå försvinner.. Men jag hann inte.. skitet blev slutsålt under tiden jag handlade.. kan ni fatta..

Det kändes som om jag varit på H&M och trängts med massa människor men endå inte lyckats få tag på nått.. Där hade de i alla fall inte lyckats ta något ur min korg och påstå att det var deras plagg.. Så jag blev utan Versace kläder och Mira utan öronhängen... Buuuuu

Sasa påstår att jag snarkar! ok..

Har hört honom klaga tidigare och då har jag fnissat och svarat att det kan omöjligt vara så att jag snarkar högt.. Kanske snarkar jag som en liten lejon unge.. Hundvalp.. Lite grann, så där gulligt..

Han bara stirrade på mig och kommenterade inte så mycket.. 

Detta var ett tag sedan och i Maj detta året åkte jag med svärmor till Lissabon och vi delade rum.

På morgonen säger hon att jag snarkat som en skuggshuggare och att hon inte fått en blund hela natten..

Jag fnissar till och känner hur pinsamt det är att kvinnan ska gå omkring och vara trött hela dagen pga mig.. Hon undrar säker vad hennes stackars son måste utstå..

Jag drar samma skämt med henne som med Sasa att jag säkert snarkat som ett litet bebis lejon..

Hon tittar på mig och säger med barsk röst - Mer som ett riktigt Lejon! ..

Nu har Sasa börjat klaga igen på att jag snarkar och jag skyller på att det är Hippo.. Jag var snabb i morse att påpeka att han faktiskt hade hostat mig rakt i ansiktet! Det kan man ju inte göra.. Man får hålla sig på sin sida av sängen och sluta hosta folk i ansiktet.. 

Bakrund: För någon vecka sedan hade vi lite diskussionsgrupper i skolan och en klasskompis som heter Kristian och jag kom överens om att besöka varandras praktikplatser. Han skulle höra av sig till mig när han kollat upp vilken dag som passar bäst..

En morgon några dagar senare när jag står inne på toa, hostar jag till (som en gammal kärring) och känner hur något bara smälde till i ryggen.. Kunde inte röra mig eller gå. När jag försökte sätta ner ena benet kändes det omöjlig och jag insåg ganska omgående att jag fått ryggskott. Ja tydligen kan man få det av att hosta bara så ni vet, sen att det är ett tecken på att man blivit jävligt sliten är en anna femma.. Det tog mig en tio minuter att ta mig från toa till hallen som gränsar till toalett dörren.. På något sätt la jag mig på golvet med mobilen och ringde min kiropraktor Kristian för att be om tips på vad jag ska ta mig till.. Han svarade inte och jag lämnade meddelande på telefonsvararen och bad honom ringa upp så fort han kan.. Där låg jag och visste inte om jag skulle gråta eller skratta.. Till slut skrattade jag...

Plötsligt ringde telefonen och det var Kristian.. Vilken lättnad.. Jag svarade och öste på om vad som hänt när jag var på toa och att jag vet att det är pisamt att få ryggskott av att hosta och att jag är fullt medveten om att jag jag slarvat med övningarna han gett mig och bla bla.. Eftersom vi har ett sådant kompis förhållingsätt, där vi brukar terra varandra så gjorde jag detta även denna gången. Typ, varför tar det så lång tid att ringa up osv.

Kristian lät bara förvirrad och inte alls lika kaxig som han brukar vara.. Jag säger åt honoma att nu får han fixa mig! Han velar lite i sina svar och jag frågar igen " Vad ska jag göra??" Han svarar mesigt " ja jag vet inte riktigt, du kanske ska ta o vila lite".

Första tanken var att va fan är han för en kiropraktor? Andra tanken var att det inte alls låter som Kristian kiropraktor.. Jag kollar på telefonen och där står Kristian Stud.. A my god!

Mitt i konversationen fick jag be om ursäkt för att jag tagit tagit fel.. Så pinsamt! Nu kollar jag ordentligt på telefonen innan jag svarar.. Kristian överlevde konversationen och det var fortfarande ok att besöka hans praktik.. puh. Kunde inte röra mig hela den dagen men efter en vecka så knallade jag på som vanligt..

Egentligen mådde jag bättre efter 3 dagar men drog ut på det så att Sasa fick hjälpa mig med att tömma diskmaskinen, tvätta, dammsuga, bädda a allt jag kunde komma på.. fan kom precis på att jag skulle utnyttjat honom till att putsa fönsterna..

ja ja nästa gång....