Varje gång jag går förbi Folketspark vid parkmöllan, stannar jag och väntar på att få se en skymt av kängururna. Favoriten är den lille albinon..

Jag får sådana här starka myskänslor när det kommer till dessa djur som är så långt från deras hemmiljö som man kan komma..

Endå hoppar de glatt omkring. En har tom fått en liten bäbis vars nos tittade fram ur pungen. Ni kan tänka er mig som stod där och smälte med näsan genom staketet.

Plötsligt hoppade bäbisen ut ur pungen och jag stod o stirrade.. först var det aaahh.. sen tänkte jag att så söt var den inte... sen att den var väldigt smal.. liknade mer en pungråtta.. eller kloakråtta med den svansen.

Hade jag fått syn på den en mörk natt på gatan så hade jag skrikit lungorna av mig i skräck..

Gick därifrån ganska kluven och med dåligt samvete....  

  tog ett foto till er..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En bit pizza är aldrig fel!

Is a friend indeed!!

Gamla Bettan på årlig hälsokontroll!