Retar mig.. Jag är en tålig och tillåtande människa på gränsen till naiv (gäller ej Sasa).. Jag brukar inte ta åt mig saker personligen eller känna mig kränkt för mista lilla, tvärt om.. Jag brukar se det som min uppgift att få folk att må bra och stärka deras självförtroende ( gäller inte Sasa).

Det är liksom vem jag är.. Brukar ge komplimanger till folk och det kommer spontant och från hjärtat.. Jag har mina avidsidor också men det är inget som är relevant att gå in på idag. Vad jag vill komma till är att det finns människor som är min motsatts därute.. Som ser det som sin uppgift att trycka ner människor och medvetet inte hålla med bara för sakens skull. Jag gillar när folk inte tycker som jag och vill då gärna höra hur de tänker så att jag eventuellt kan lära mig något utav det, reflektera kring det. Jag klarar inte folk som inte är konstruktiva i sin kritik utan bara ska kritisera för att höja sig själva.. Men det blir bara fel. De liksom dumförklarar sig själva när de inte kan motivera och förklara varför de inte håller med. När de sedan förvränger ord och medvetet missförstår för att rädda sig själva blir jag irriterad.. Dels för att det tar min energi, dels för att den personens energi smittar av sig och dels för att de inte kan motivera sin åsikt.

De som inte kan motivera sin åsikt har ingen åsikt! Jag har all respekt och förståelse för att dessa har en eller annan anledning och orsak till att de är som de är.. Men ingen av oss har haft det lätt i livet, inte jag ialla fall men inte fan är jag bitter för det..

Vi är olika av olika anledningar och denna personen är nog i grund och botten väldigt osäker. Så jag gjorde som jag brukar, tycker synd om människan, lägger upp ett stort leende och nickar förstående. 

Den negativa energin tog jag ut på en stackar spindel utanför mitt fönster.

Sabbade hans vackra spindelnät och hem och nu har jag ångest.. Spindeln undrar säkert vad mitt jävla problem är..

Människan i ett nötskal..

Har ni sett den nya serien Bron på svt?

Jag har och gillar iden att spela in en serie i Malmö/Köpenhamn, där man känner igen sig. Det är inte ofta man ser sin stad i tv på det sättet. Stockholmarna och New York borna är vana vid det  men vi i lilla Malmö kan inte påstå det samma.

Serien har ett bra tema och bra skådespelare förutom en, som tyvärr i min mening sabbar hela serien... Synd.. 

Känns även konstigt att det pratas mer rikssvenska än skånska.. Finns kanske inga skånska skådespelare (läs med ironi). Vi disskuterade serien på jobbet förra veckan och då var det en dam som sa att hon förstod skånskan och danskan men varje gång nån snackade på rikssvenska så fick hon höja ljudet för att bättre höra vad de säger och det var en del som höll med. Tyckte det var kul att höra.. 

För er som inte sett serien så finns den på svt play.. 

Jag lovade berätta hur det gick med mina injektioner och jag kan säga att idag är jag stolt! Vi hade ett fullt patientrum och var stressade och min handledare gav mig fria tyglar så jag kallade in patienterna en efter en och administrerade fyra injektioner på raken.. FYRA INJEKTIONER PÅ RAKEN!! Tjoff, tjoff sa det bara..Ni skulle ha sett mig, avslappnad och cool. Jag har en naturlig talang för det här.. En patient sa tom att han inte kände av sprutan alls och klagade på att det alltid gjorde ont när min handledare ger injektionen..

Det tyckte han inte om att höra och jag var ju bara tvungen att mobba honom lite för det sen.. Erfarenhet är inte allt, vissa har naturlig talang sa jag till honom och han svarade att det kan bli avdrag på betyget om man kaxar sig mot sin handledare. Han skojar så klart.. eller?

NU ska jag ut och ta en drink och skåla för att jag för första gången gett intramuskulära injektioner och tom FYRA PÅ RAKEN!! 

Vill passa på att tacka Hippo för att han ställde upp och litade på mig.. Tack Hippo!

Saknar mitt gröna kaffe.. 

Jo det var så en gång att min mamma tagit med sig från Serbien, vad som kallas grönt kaffe och som tydligen blivit väldigt populärt nere i juggan. Det är ett bantningspreparat som utlovar mirakel. Kommer ihåg att jag bara suckade åt min mamma och hennes naivitet. Även om jag behöver gå ner i vikt en så där 5 kg så vet och kan jag bättre än att käka bantningspreparat. Detta var typ små påsar med pulver kaffe som man ska dricka på morgonen. Ganska enkelt. Vände på förpackningen och läste innehållsförteckningen.. Massa växtextrat från de konstigaste växterna, typ lotusblomma osv.. hittade inget skadligt i alla fall så jag tänkte mer för henne skull som gjort sig besväret att ta med sig skitet från juggan. Kan ju inte skada att prova. Så jag började dricka detta kaffet på morgonen.

Jag drack det i hast o sen till skolan och tänkte inte på det överhuvud taget.

En fredag kväll efter några dagars användning stod jag i köket och klagade till Sasa att jag inte är sugen på något..

Det var mysfredag och vi skulle planera vad vi skulle käka..

Jag sa att jag verkligen inte hade sug efter varken chips, chokolad, vin, sött, surt ja typ inget.

Jag höll kanske på att bli sjuk.. Han frågar mig när jag åt senast och jag tänker o tänker o tänker och känner paniken stiga.. Jag kommer inte ihåg.. jag tror det var en banan, kaffe i skolan.. sen slår det mig att jag glömt äta!!!

Jag har inte ätit ordentligt sen flera dagar tillbaka.. Jag vet att jag druckit mitt morgonkaffe.. sen har jag stressat iväg... men vänta... 

mitt morgonkaffe??

Jag vänder mig om i köket efter mitt paket med det gröna kaffet och hittar den. Står och håller paketet i handen och stirrar på den.. Kan det vara sant?

Kan det vara den som påverkat? Näää.. Omöjligt..

Men känslan höll i sig och aptiten var borta.. Jag började förstå att kaffet innehöll något skumt. Min känsla sa mig någon form av amfetaminliknande preparat som påverkar aptiten fast utan den där kicken så klart. Nu är jag intresserad.. Funkar detta kaffet och det är ofarligt så har vi räddat världen.. 

Jag sätter mig vid datan och börjar googla som vanligt när jag vill ha svar på något.. Green Coffee.. Search...

Massor att läsa.. efter ett tag föll bitarna på plats. Finns o köpa i Usa och Kina och innehåller Sibutramin som är samma aktiva substans som i Reductil, som är ett läkemedel som använts mot fetma men jag tror inte det används längre pga av biverkningarna. Den påverkar signalsubstanserna i hjärnan så att hjärnan inte känner hunger.. Livsfarlig när jag tänker efter. Man glömmer ju äta för man känner ingen hunger alls.

Tänkte på att det var ju kriminellt att sälja detta preparat i hälsokost affärer och utan att ta med den aktiva sub i innehållsförteckningen.. Lotusblomma my ass..

Folk med hjärtproblem ska defnitivt inte dricka det och det är det nog en del som gjort. Jaha vad gör jag nu..

Läste om biverkningarna av sibutramin och bollade för och nack delarna och kom till slutsatsen att jag inte tillhörde den kategorin som riskerade dö i en hjärtattack.. tittade på paketet.. Jag hade bestämmt mig..

Ringde mamma och frågade när hon skulle ner igen för jag ville ha mer. Mer blev det och jag rasade i vikt.. Lite hjärtklappning här o där fick jag tåla..

Men plötsligt kom juggarna på att det var farligt och försäljningen stoppades.

Man kunde köpa den utan den farliga substansen hette det. LÖNT!

När Mira var därnere sa jag åt henne att köpa några paket men bara om den innehöll sibutramin. Hon hade gått in i hälsokost affären och tydligen sagt precis så.. Tanten hade ju stirrat surt på henne och läxat upp henne.. så hon var inte glad när jag pratade med henne i luren.. Jag försökte i alla fall..

Nu sitter man där igen och undrar hur man ska lyckas gå ner i vikt. Blev Chips och Sasas pannkakor i gårkväll efter en maffig pastarätt.. Ja det är väl bara att börja gå i parken igen.. Problemet är bara ett.. Jag pallar inte..

Saknar mitt gröna kaffe...    

Igår var vi och tittade på när Danny skulle tävlingsimma.. 

Tävlig för de yngre barnen så det var inget avancerat men väldigt mycket folk på simhallen i Burlöv. Varmt var det och och mycket skrikande ungar. 

Inte alls min typ av trevlig fredags eftermidda men men..

Danny simmade frisim och ryggsim och var riktigt duktig, inte för att han är min son. Jag kände mig ganska skamsen när vi satt där jag och Sasa och båda försökte hålla sig för skratt när andras barn skulle dyka i från kanten och det blir ett magplask med värsta stänk.. Visst har jag dåligt samvete att jag tycker sådant är rolig men jag hade tyckt det varit lika roligt om Danny gjort det. Roligt är roligt oavsett vem som gör det..

Nån liten unge kunde inte ens simma men skulle tydligen tävla. Hade drunknat om där inte funnits folk i vattnet. Ni kan ju se mig sitta där och försöka hålla mig och Sasa är ju 1000 ggr värre än jag.. Han komenterar rätt ut och högt " Ja då var det en mindre!" Fast jag håller med säger jag.. " sluta så kan man inte säga"..

Nånn unge stänkte klorvatten på min märkes jacka och jag la upp ett falsk smile men ville egentligen vrida nacken av honom..

Vi satt på dessa hårda bänkar i 40 gradig värme och outhärdlig ljudvolym för att se Danny simma två turer. Tur för honom han vann med tanke på omständigheterna.. 

Han var duktig så han fick välja var vi skulle ut och fredags mysa. Sushi blev det nere vid Dalaplan.. Efter lång väntan på maten tog jag fram telefonen för att dokumentera tillfället till både Sasas och Danilos fasa. Sasa började klaga på att jag var som de turisterna vi sett och skrattat åt under våra många resor.. Jo men jag gör allt för mina trogna bloggläsare.. De ska ha en bild även om killarna tyckte det var överpinsamt..   

Säger till Sasa med stolt röst att jag käkat lunch på Fontänhuset..

Lägger till att det är ett ställe där psyksjuka personer lagar maten för att ha nått att göra och att en lunch kostar 30 kr.. 

Istället för att få det här stödet och uppskattningen att jag gjort nått bra osv så framkommer det väldigt tydligt i hans svar att vi är från helt olika planeter..

"Jag käka lunch på rådhuskällaren gratis"...  

Var på Studiebesök på Fontänhuset som är ett hus vid Gustav där spykiskt sjuka kan gå och få lite olika arbetsuppgifter och umgås med andra. Väldigt givande besök. De har ett kök där de lagar lunch varje dag som är till självkostnadspris. Gjorde bort mig som vanligt. Under lunchen blev vi serverade av en söt gubbe som flinade lite så där gulligt och blygt. Vågade inte riktigt skoja till det som jag brukar med tanke på att de är olika sjuka och jag vill inte säga nått som är fel.. Efter  lunch fick vi en guide som visade oss de olika våningarna och avdelningarna. Av någon anledning hamnade vi i lunchrummet igen och den söte gubben flinade tyckte jag igenkännande och säger " va kul med fruntimmer som kommer på besök igen" Jag ler mot honom och när vi skulle därifrån säger jag " Ja nu kommer vi inte tillbaka mer!" och vad jag menade var att vi nu inte kommer störa honom mer.. Då svarar han med en sorgsen röst " Jasså, det var ju tråkigt att höra". Dörren stängdes bakom mig och jag stannar till i trappen och säger till sällskapet jag är med  "Jag menade idag, inte för alltid, det förstod han va?.  

Guiden svarar " Nej det tror jag inte han fattade.."

Snacka om dåligt samvete..

Nu tror gubben att jag menade för alltid och kanske anklagar han sig själv eller nått.. Ångest.

De har en fin innergård och jag tog bild på deras lilla fiskedamm!

eeeh, undrar lite över ormarna som ligger lite var stans men vågade ärligt talat inte öppna käften och fråga..

Fick biljetter genom Sasas jobb till Robert Gustavssons Revy på Amiralen. Hade ingen anig vem det var tills jag såg bild på honom och tänkte honom vill jag se.. 

Amiralen är nyrenoverad, snyggt men nostalgin försvann lite.. Här har jag ju hängt sen jag var liten i olika uppvisningar och senare i rekreativt syfte.. Vissa minnen suddigare än andra om ni förstår vad jag menar, men kul har jag haft där... 

    Här har vi Fanny som gillar öl!              

    Här har vi Samra som alltid skrattar..            

           å så Robert Gustavsson!