Spana in framtassarna på denna katten.. hahaha

http://youtubeklipp.se/frankensteinkatten

Vanliga rundan i parken idag.. Samma typer som går stigen runt tallriken.

(När man tänker efter är det ganska sjukt att vi människor mitt i en stad går till en park för att promenera runt i en cirkel, bara en tanke)

Idag blev jag väldigt överumplad av mina egna känslor och tankar när jag plötsligt kom på mig själv med att bli irriterad över folk som går fel håll (riktning) runt tallriken.

Tallriken är en cirkel utan början eller slut och är inte enkelriktad på något sätt, men fan vad irriterande det endå är. Känns det inte fel att gå fel håll?

Näste man som kom gående "fel" håll skulle minsann inte få det så lätt så kanske de lär sig.. Jag ska inte rucka på mig för varken lösa hundar, hundar i koppel, barnvagnar, tanter ute på stavgång eller träningsfanatikern..

Jag ska hålla exakt samma linje hela tiden så de får lösa det hur bäst de vill.. Jag ska visa dem vem som bestämmer här! (jag var faktiskt bara någon månad gammal när jag besökte parken för första gången och det ger mig en viss rätt,tycker jag)

Så sjukt att nästa tanke som slog mig var att jag var på väg att bli exakt som de där sura gubbarna som ställer sig ivägen på trottoaren när man kommer cyklande för att markera att det är förbjudet att cykla där. Ni vet vilka jag menar! (och ja jag cyklar ibland på trottoaren)

Jag har aldrig förstått de där människorna och rent av trott de är onda, framför allt när en försökte putta ner mig från cykeln en gång, och nu var jag på väg att bli en sådan.

Snabbt sansade jag mig, sträckte på ryggen och var stolt över att vara tillbaka på den goda sidan.. Och där framme på stigen (i fel riktning) kommer ett gäng äldre damer med stavar.. fem i rad..

De hade ju verkligen bestämt sig för att inte rucka på sig så jag la upp ett smile och gick åt sidan mot kanten av stigen, bland grenar och buskar. Kände hur dojjan sjönk ner i leran..

De äldre damerna gav mig en tacksam blick och jag med mitt påklistrade leende nickade till..

KÄRRINGAR! TROR DE ATT DE ÄGER PARKEN ELLER??.. sa den lilla jävulen på min axel..  

Ängeln på den andra svarade    De var kanske också bara några månader gamla när de besökte parken första gången och med tanke på deras ålder och att de var fem så...... ja ja ... jag fattar.. svarar den andre.  

 Och så här bråkade de hela vägen hem.. Nu vet ni hur jag har det på mina promenader...