Ibland undrar man hur man lyckas.. Men jag har slutat undra för länge sedan...

Jag häller upp ett varmt bad och tanken är att jag efter en stressig dag ska lägga mig i badet och slappna av.

Bredvid badkaret har vi en tvättkorg med lock där en massa tidningar alltid ligger. Typ, Illustrerad historia,Top hälsa, Vårdförbundets tidning och Allt om resor mm (så ni får en bild). Sasa läser när han går på toa och jag medan jag badar. Bredvid tvättkorgen är toaletten. 

Jag har förberett med olja, tänt levande ljus, lagt min iphone nära mig så att jag inte ska behöva gå upp om det ringer eller undra om det ringde. (Alltid när jag ligger i badet tror jag telefonen ringer, likt en tvångstanke jag får.)

Jag glider ner och känner hur mycket jag älskar dessa stunder och hur mycket jag ser fram emot de.. Jag funderar lite på vilken tidning jag ska ta och läsa och jag sträcker mig efter den översta och när jag drar i den hör jag... PLOPP....

Då har min älskade iphone glidit av tidningen rakt ner i toalettstolen!! 

Slut på badandet och avslappningen och naken far jag upp för att rädda den. Ner med handen snabbt som fan i toan. (ingen skön känsla) Sen stod jag i hallen och försökte ge min mobil första hjälpen.

Det är inte första gången jag tappar en mobil i toan. Förra trillade ifrån min ytterficka på skjortan när jag böjde mig över toaletten för att komma åt något bakom den. Men det var en gammal Ericsson som jag öppnade och fönade en fin frilla på.. Funkade hur bra som hels resten av sin tid, tror fortfarande den lever.

Men denna avancerade pryl går ju inte att öppna och torrföna.. Vad skulle jag göra? Panik? I paniken försöker jag ringa Sasa men skiten funkar inte. Ska ringa från hemtelefonen men kan inga nr utantill..

Så jag sket i det.. Bestämde mig för att inte bry mig. Jag lever. Har inte cancer. Finns ingen anledning till nojja..

Sasa får fixa den när han kommer hem och jag är ganska säker att han inte ens kommer fråga hur jag lyckades..   

Han vet..  

Jag har sommarlov fram till i morgon då skolan börjar. Jag har spenderat de sista dagarna på att kolla på Inspector Montalbano på datan. För er som sett serien så vet ni att det är en italiensk serie. Jag älskar den.. Torr humor,god mat och den här underbara mentaliteten där alla alltid skriker på varandra..

Jag tror jag har lärt mig italienska på köpet. I natt nämligen, så drömde jag en massa konstiga drömmar på ITALIENSKA.. Jag skojar inte!

Nu när jag ska försöka tänka tillbaka på vad jag drömt ser jag bara bilder..

Tydligen har jag drömt på en sorts italienska som inte  ens jag  själv förstår..

Gracie mille.. perke? Prego.. Pronto.. Entrare.. Como stai? Matrimonio.. ce kosa fai?.. Baberi Riberi

hahahahahaha (förlåt, jag skrattar åt mig själv för jag har ingen aning hur det stavas eller vad jag säger...)

Arrivedercci tutti...

Foto: Fabrizio Di Giulio

http://svt.se/2.111732/kommissarie_montalbano

God morgon.. När jag skrev inlägget med Pildammsparken fick det mig att minnas hur mycket den egentligen betytt i mitt liv.. Idag är det ett ställe som jag har utsikt över från Malmö högskolas lektionssalar och ett ställe där jag går och tränar..

Tidigare har den varit så mycket mer.. Här har jag tagit mina första steg.. Här var neutralmark när pappa kom och hälsa på uppifrån småland (bästa minnena)

Senare har jag åkt skridskor på sjön och på våren har jag letat ankungar och matat svanar..

Lärt mig cykla..     Byggt kojor..   Jagat blottare..

 När jag var äldre har jag inte helt nykter cyklat hem från KB (som då var på Erikslust,för er som kommer ihåg) genom parken blundandes o halv sovandes på cykeln. En sådan sak bara.... som idag är omöjlig att göra om med tanke på hur tiderna förändrats (inte för att jag på något sätt vill).

Hoppas det är fler än jag som känner igen sig.. Har rotat i mammas foto album och hittade faktiskt lite foto på mig i parken som jag tänkte dela med mig som en liten hyllning till min lilla park..

    Här har jag nog blivit övergiven..

  Pappa på besök och jag i favorit trätofflorna som jag tydligen inte ville ta av mig ens när jag skulle sova, om man ska tro morsan..

   No comment

   Min älsklings cykel i GULD som jag ramlat från sååå många ggr..

   Oj.. den hamna fel! Folkhälsoinstitutet var inte så bra med att få ut info på den tiden.. (Tror det är en Tuborg)