Kom igen planta , kom igen!  Snart är du mogen och fin och bara min!!                                                                                                                                     Ska hinna plocka dig innan grannen gör..  

För några dagar sedan blev vi bjudna på en invigning och jag visste precis vilken klänning jag skulle ta på mig.. Den klänningen som jag så klart hade köpt på nätet för just sådana här tillfällen. Den klänningen som designats av Karen Millen och skrapat hål i Sasas (sambon) pengapung.. 

Pratade på telefon med min väninna Mira och hon undrade vad jag skulle ta på mig. Jag hade lite svårt att förklara hur klänningen såg ut så jag sa att jag skickar ett foto i stället.. 

Fotot blev dåligt för klänningen vek sig och det gick inte att se hur den såg ut så jag kom på iden att ta foto på hemsidan där jag köpt klänningen i stället. Så det gjorde jag och skickade bilden till henne.. 

Nu kommer Mira dö när hon ser såå snygg klänning jag köpt tänkte jag kaxigt!

Smset jag får tillbaka lyder: " Fan vad smal du har blivit!"

????????????

Hade fått lägga på mååånga varv till min runda för att se ut som hon.. kanske så många att jag inte ens hade dykt upp hemma mer....

Ett vanligt problem i vår familj är att hitta saker vi inte kommer ihåg var vi lagt..

Men i morse var diskussionen lite udda..

Jag och Sasa (sambon) skulle iväg och träna på Friskis men han kunde inte hitta bilnycklarna. Han hade tydligen lagt de på bordet och jag svarade att jag hade sett om de låg på bordet.

På det svarar han att jag säkert sett de men inte märkt det!!?? 

"men jag kan ju inte ha sett de utan att ha märkt att de är där" svarar jag.

" Jo det kan du visst för du är kvinna och ni kvinnor tar saker omedvetet och lägger de på något annat ställe och sen säger ni att ni inte sett de!" 

Mycket intressant......

Mycket intressant...........

Vill bara tillägga att han hittade nycklarna i sin jobbväska där jag tydligen omedvetet lagt dem... 

mmmmmmmm så är det....

Då var det första dagen på Malmöfestivalen igår och jag var så klart på plats med min sambo och son.

Hatar trängseln men vissa saker får man ju stå ut med.Mitt i allt vimmel och trängsel så ser man en lucka och försöker ta sig dit för att få luft och precis när man tror man lyckats så snubblar man nästan över en barnvagn med något stackars förskräckt barn i.. "luftbubblorna är barnvagnar" inte oaser.

Ok.. barnfamiljer måste också kunna få komma ut på festivalen och ha kul även om det förstör för alla andra, men de som kom på den brillianta iden att rasta hunden på festivalen har jag ingen som helst förståelse för. Hur jag än analyserar så kan jag inte lösa det. Det kan inte vara kul för hunden, folket eller för den som går med hunden i vimlet och drar frenetiskt i kopplet för även hunden letar efter "luftbubblor".( fast från deras nivå kan de iallafall se barnvagnarna).

En annan sak som verkligen stör mig är att det alltid är låånga köer på de matställen jag vill käka och när det blir min tur så står där inte en jävel bakom mig. Plötsligt är kön borta.Varför?

Efter allt köande, fish n chips och läbbig folköl som påminde om gamla tider så hittade jag min lilla oas.. Minimunkar! Jippie! Gott! Njöt av dessa från Gustav till Stortorget och väl framme kände jag mig nöjd i magen och lättad över att jag gått 8 km på morgonen.

På stortorget kom alla känslorna.. Värsta folkfesten! Folk var ju som galna med små partyhattar på huvudet och några hade gulliga röda mjukisdjurskräftor på huvudet. Några dansade på borden och andra buggade loss. Hela stortorget påminde mig om medeltiden och folkfester som hölls till ära av någon kunglig födsel ( saknade eldslukaren).

 Fantastiskt roligt att se folk träffas och faktiskt festar loss med vilt främmande människor. Underbara människor som skrattar och sjunger snappsvisor! Staden enar oss.. Därför älskar jag mitt Malmö. Ser ett gäng ungdomar som sitter på marken i ring  och dricker öl ur en en 2 liters behållare. Jag skrattar men tanken slår mig " framtida patienter"..

Jag hade ju inte varit jag om jag inte tagit chansen att njuta lite av den historia stan har att erbjuda.. Kikade in i nyrenoverade St Petri kyrka medan sambon i ren protest stod utanför.. som vanligt 

Nu var jag nöjd. Taxi hem och rakt i säng. Försökte ge inspector Moorse en chans men när jag hörde mig själv snarka så var det dags att ge upp..

Vaknade kl 07.00 Ny dag, nya upptåg och solen skiner!

Så mycket tid jag lagt ner på att ta hand om min tomatplanta på innergården. Allt från att så det lilla fröet till att vattna och se den växa dagligen. Som den har kämpat i detta kalla klimat och trots den lilla sol den fått har den lyckats få några tomater, tomater jag aldrig kunde tänka mig skulle bli mogna. Men så plötsligt hände det! De började få färg och mogna trots alla odds.. Vilken stolthet jag kände.. Vilken kämparglöd min lilla tomatplanta hade. Nu har nån granne snott alla tomaterna! Hoppas de smakade mycket lite!!! Vilken fräckhet ! Ska vaka över de som är kvar som en hök.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!.... Med de orden i tanke var det dags att avverka den vanliga morgonrundan. På med hörlurarna och fram med iphone och appen som ska mäta rundan (utan den är det inte lika kul..)Min vanliga runda är från Nobeltorget till Möllan och vidare till Pildammsparken och där några varv runt "tallriken," sen samma väg tillbaka. Rundan brukar gå på 8 km. Parken var lite öde idag. La märke till hundägarna som stod vid hundrastplatsen långt från varandra och insjunkna i sina egna tankar medan deras hundar umgicks flitigt. Mamman med barnvagnen som kanske ville att hennes barn skulle få komma ut lite i "friska" luften fast med Stadiongatan och trafiken någon enstaka meter ifrån så kan man knappast kalla den frisk. Jag småler lite åt ironin när jag går förbi utedagisbarnen och hör en arg fröken säga att det inte alls var roligare inomhus! Jag tänker på hur duktig jag varit och tagit mig i kragen och powerwalkat min runda oavsett väder när det swishar förbi en tjej i värsta tajta träningskläderna och flås som heter duga. Jag hinner inte beundra henne länge förrän hon snabbt var utom synhåll. Tröstar mig själv med tanken att jag gör mitt bästa, eller ska jag kanske jogga lite? Ok.. lite lätt jogging.. Till första lycktstolpen.. kom igen Silvia! Nådde aldrig stolpen. Springa är inget för mig. Näste man jag möter urinerar bakom ett träd. Av alla träd att urinera på valde han det nog sämsta.Tråkig dag i parken tänker jag och ängnar mig åt att studera färgerna i naturen igen. Sista rundan på väg hem ser jag två medelålders män med rosiga kinder på en parkbänk med varsen burköl i handen. Den ene öppnar sin öl och tittar åt mitt håll och ler. Jag ler tillbaka och nickar. Han lyfter ölen som i skål och frågar om han får bjuda på en öl och jag svarar att det är lite för tidigt för mig men kanske en annan gång. De skrattar.. Trevligt med glada människor.. Detta är mina framtida patienter tänker jag och vänder mig om och vinkar till dem o de vinkar tillbaka. Parken var nog inte så tråkig endå.. Med ny varm energi i kroppen fortsatte jag mot Möllan och hemmåt.