Ibland undrar man hur man lyckas.. Men jag har slutat undra för länge sedan...

Jag häller upp ett varmt bad och tanken är att jag efter en stressig dag ska lägga mig i badet och slappna av.

Bredvid badkaret har vi en tvättkorg med lock där en massa tidningar alltid ligger. Typ, Illustrerad historia,Top hälsa, Vårdförbundets tidning och Allt om resor mm (så ni får en bild). Sasa läser när han går på toa och jag medan jag badar. Bredvid tvättkorgen är toaletten. 

Jag har förberett med olja, tänt levande ljus, lagt min iphone nära mig så att jag inte ska behöva gå upp om det ringer eller undra om det ringde. (Alltid när jag ligger i badet tror jag telefonen ringer, likt en tvångstanke jag får.)

Jag glider ner och känner hur mycket jag älskar dessa stunder och hur mycket jag ser fram emot de.. Jag funderar lite på vilken tidning jag ska ta och läsa och jag sträcker mig efter den översta och när jag drar i den hör jag... PLOPP....

Då har min älskade iphone glidit av tidningen rakt ner i toalettstolen!! 

Slut på badandet och avslappningen och naken far jag upp för att rädda den. Ner med handen snabbt som fan i toan. (ingen skön känsla) Sen stod jag i hallen och försökte ge min mobil första hjälpen.

Det är inte första gången jag tappar en mobil i toan. Förra trillade ifrån min ytterficka på skjortan när jag böjde mig över toaletten för att komma åt något bakom den. Men det var en gammal Ericsson som jag öppnade och fönade en fin frilla på.. Funkade hur bra som hels resten av sin tid, tror fortfarande den lever.

Men denna avancerade pryl går ju inte att öppna och torrföna.. Vad skulle jag göra? Panik? I paniken försöker jag ringa Sasa men skiten funkar inte. Ska ringa från hemtelefonen men kan inga nr utantill..

Så jag sket i det.. Bestämde mig för att inte bry mig. Jag lever. Har inte cancer. Finns ingen anledning till nojja..

Sasa får fixa den när han kommer hem och jag är ganska säker att han inte ens kommer fråga hur jag lyckades..   

Han vet..  

Jag har sommarlov fram till i morgon då skolan börjar. Jag har spenderat de sista dagarna på att kolla på Inspector Montalbano på datan. För er som sett serien så vet ni att det är en italiensk serie. Jag älskar den.. Torr humor,god mat och den här underbara mentaliteten där alla alltid skriker på varandra..

Jag tror jag har lärt mig italienska på köpet. I natt nämligen, så drömde jag en massa konstiga drömmar på ITALIENSKA.. Jag skojar inte!

Nu när jag ska försöka tänka tillbaka på vad jag drömt ser jag bara bilder..

Tydligen har jag drömt på en sorts italienska som inte  ens jag  själv förstår..

Gracie mille.. perke? Prego.. Pronto.. Entrare.. Como stai? Matrimonio.. ce kosa fai?.. Baberi Riberi

hahahahahaha (förlåt, jag skrattar åt mig själv för jag har ingen aning hur det stavas eller vad jag säger...)

Arrivedercci tutti...

Foto: Fabrizio Di Giulio

http://svt.se/2.111732/kommissarie_montalbano

God morgon.. När jag skrev inlägget med Pildammsparken fick det mig att minnas hur mycket den egentligen betytt i mitt liv.. Idag är det ett ställe som jag har utsikt över från Malmö högskolas lektionssalar och ett ställe där jag går och tränar..

Tidigare har den varit så mycket mer.. Här har jag tagit mina första steg.. Här var neutralmark när pappa kom och hälsa på uppifrån småland (bästa minnena)

Senare har jag åkt skridskor på sjön och på våren har jag letat ankungar och matat svanar..

Lärt mig cykla..     Byggt kojor..   Jagat blottare..

 När jag var äldre har jag inte helt nykter cyklat hem från KB (som då var på Erikslust,för er som kommer ihåg) genom parken blundandes o halv sovandes på cykeln. En sådan sak bara.... som idag är omöjlig att göra om med tanke på hur tiderna förändrats (inte för att jag på något sätt vill).

Hoppas det är fler än jag som känner igen sig.. Har rotat i mammas foto album och hittade faktiskt lite foto på mig i parken som jag tänkte dela med mig som en liten hyllning till min lilla park..

    Här har jag nog blivit övergiven..

  Pappa på besök och jag i favorit trätofflorna som jag tydligen inte ville ta av mig ens när jag skulle sova, om man ska tro morsan..

   No comment

   Min älsklings cykel i GULD som jag ramlat från sååå många ggr..

   Oj.. den hamna fel! Folkhälsoinstitutet var inte så bra med att få ut info på den tiden.. (Tror det är en Tuborg)

Godmorgon.. Visst är det mysigt att vakna en lördagmorgon och få mysa lite i sängen tillsammans innan man går upp och dricker kaffe.. Så här var det i morse..

BAKRUND: Min Sasa har ett litet mellanrum mellan framtänderna som jag alltid mobbat honom för. Det syns knappt och ingen annan har ens märkt det men jag är en tandfantast och tänder är det första jag lägger märke till hos folk.. Men jag tar alla tillfällen att få mobba honom lite.. För att han inte ska bli för kaxig..

För ett antal år sedan köpte Sasa ett gosedjur till mig på IKEA som vi kallar Hippo. Hippo är en flodhäst och vår bebis. Han ligger alltid i sängen med oss och det bråkas ofta om vem som ska få sova med honom.. 

Vår romantiska morgonkonversation:

Jag: Kan du inte krama mig i stället för Hippo..?

Sasa: Nej, det är min bebis.( säger han gulligt..)

Jag; Man ser att du är hans pappa med tanke på de tänderna han ärft efter dig..

Sasa: Mmmmm, man kan heller inte ta miste på att du är hans mamma med tanke på den röven han har......

Mysstunden var över.. dags att dricka kaffe...

   Hippo

Spana in framtassarna på denna katten.. hahaha

http://youtubeklipp.se/frankensteinkatten

Vanliga rundan i parken idag.. Samma typer som går stigen runt tallriken.

(När man tänker efter är det ganska sjukt att vi människor mitt i en stad går till en park för att promenera runt i en cirkel, bara en tanke)

Idag blev jag väldigt överumplad av mina egna känslor och tankar när jag plötsligt kom på mig själv med att bli irriterad över folk som går fel håll (riktning) runt tallriken.

Tallriken är en cirkel utan början eller slut och är inte enkelriktad på något sätt, men fan vad irriterande det endå är. Känns det inte fel att gå fel håll?

Näste man som kom gående "fel" håll skulle minsann inte få det så lätt så kanske de lär sig.. Jag ska inte rucka på mig för varken lösa hundar, hundar i koppel, barnvagnar, tanter ute på stavgång eller träningsfanatikern..

Jag ska hålla exakt samma linje hela tiden så de får lösa det hur bäst de vill.. Jag ska visa dem vem som bestämmer här! (jag var faktiskt bara någon månad gammal när jag besökte parken för första gången och det ger mig en viss rätt,tycker jag)

Så sjukt att nästa tanke som slog mig var att jag var på väg att bli exakt som de där sura gubbarna som ställer sig ivägen på trottoaren när man kommer cyklande för att markera att det är förbjudet att cykla där. Ni vet vilka jag menar! (och ja jag cyklar ibland på trottoaren)

Jag har aldrig förstått de där människorna och rent av trott de är onda, framför allt när en försökte putta ner mig från cykeln en gång, och nu var jag på väg att bli en sådan.

Snabbt sansade jag mig, sträckte på ryggen och var stolt över att vara tillbaka på den goda sidan.. Och där framme på stigen (i fel riktning) kommer ett gäng äldre damer med stavar.. fem i rad..

De hade ju verkligen bestämt sig för att inte rucka på sig så jag la upp ett smile och gick åt sidan mot kanten av stigen, bland grenar och buskar. Kände hur dojjan sjönk ner i leran..

De äldre damerna gav mig en tacksam blick och jag med mitt påklistrade leende nickade till..

KÄRRINGAR! TROR DE ATT DE ÄGER PARKEN ELLER??.. sa den lilla jävulen på min axel..  

Ängeln på den andra svarade    De var kanske också bara några månader gamla när de besökte parken första gången och med tanke på deras ålder och att de var fem så...... ja ja ... jag fattar.. svarar den andre.  

 Och så här bråkade de hela vägen hem.. Nu vet ni hur jag har det på mina promenader...

Gick min vanliga runda till Pildammsparken och på väg tillbaka sneddar jag förbi bakom tandläkarhögskolan, där nya Citytunneln finns..

Denna Citytunnel har varit jobbig rent personligt för mig med sina utgrävningar och avstängda gator där man varken kan gå eller cykla och där jag ibland fått vända och ta en annan väg till högskolan inne på Mas. När vi haft lektion inne på tandläkarhögskolan har man inte kunnat parkera cykeln någonstans, fanns inte plats. Vi studenter fick bokstavligen sätta cyklarna på varandra och sen gräva ut de från högen..  

Till sist fixade de en STOR cykel parkering med fina nya moderna cyckelställ där man tom kunde låsa fast cykeln i vajrar om man ville. Fantastiskt! Cykelparkeringen var snabbt full av både studentcyklar och pendelcyklar.

Idag när jag fick förbi ser jag att de börjat bygga igen..

De har rivit upp hela gatan där cykelparkeringen stod!! De ska tydligen bygga nått igen.. Jag kände hur mitt blodtryck stegrades.. Hur har man tänkt här?

Vilket kål på gatukontoret har tagit beslutet att bygga en cykelparkering i Maj månad för att i Augusti riva upp allt igen för att bygga nått annat.. Hur har man tänkt? Behöver man inte nåns sorts planering om man jobbar med dessa frågor? Vilket slöseri med skattepengar.. Våra skattepengar.. Mina skattepengar (läs Sasas).. Förstår inte .. Är detta deras sätt att på laglig väg bränna pengar på..?

För alla er arbetslösa utan erfarenhet och utbildning sök jobb på Gatukontoret eller Malmö stad för de verkar anställa utan referenser..

I ren protest ska jag nu parkera cykeln utanför arbetarnas toadörr!!

Grrrrrrrr