Jag är förvisad till datan.. Jag och datan har spenderat mycket tid sedan vi köpt en ny soffa. 

Våra gamla amerikanska soffor blev efter renoveringen stora och klumpiga så vi köpte nya. Misstaget var att vi köpte en tvåsits och en stor ensitts soffa. Jättesnyggt men helt jävla värdelöst och jag behöver väl knappast nämna vems brillianta ide det var. Jag är en soff människa som älskar somna i soffan med tvn. Jag o tvn har ett speciellt förhållande.. 

Sasa sålde in iden med ensitts soffan genom att påstå att han skulle sitta i den och jag få stora soffan. Nu  har saker och ting blivit knasigt ombytta och den stora soffan är nu hans. Jag vägrar sitta i ensittssoffan eftersom jag inte kan sitta bekvämt för att inte nämna ligga. 

Så nu hänger jag med min data vid köksbordet i stället och känner mig lurad.. Mina mysstunder med tv är förbi. Sitter med längtan i blick och kollar på Sasa. Han tolkar det kanske som kärlek men det är längtan till min soffa.. 

Här har ni en bild av min vardag.. Och lägg märke till hur han njuter..

Är det något jag inte gillar så är det när folk frågar om recept( läs Mira). Jag går aldrig efter recept. Jag kan bläddra i en kokbok för ideer och inspiration men sen lagar jag det på mitt sätt..

Typ, Ossobuco kan se gott ut på en bild och då får jag den iden att kolla vad jag har hemma och fixa ihop något åt det hållet..

Jag får väl säga att jag själv anser mig bra på att laga mat.

Frågar ni Sasa så är han bättre så klart men rent OBJEKTIVT, så är han inte det..

Jag brukar hitta på rätter och improvisera och det brukar bli jätte bra. Så hur ska jag svara när nån vill ha recept.. Det har varit ett problem tidigare eftersom jag trott att man kan göra likadant med bakning.. Slänga ihop saker som jag anser borde ingå men slutprodukten har inte liknat det jag velat, för att uttrycka det milt. 

Frågar jag Mira om hon vill ha en kaka så frågar hon alltid om jag bakat den och sen ett surt NEJ tack om det skulle vara så..

Nu har jag fattat att baka kräver recept eftersom det faktiskt är ren kemi att få ihop en kaka.

Eftersom jag inte gillar recept utan vill vara fri så undviker jag baka överhuvudtaget. 

Igår ser jag att jag inte käkat upp päronen jag köpt billigt på Willys och som legat ett bra tag i kylen. Fick iden att spontant slänga ihop en päron marmelad, sylt, kompott eller vad det nu råkar bli i slutet. Finns det päronsylt överhuvudtaget?? ja nu finns det..

Skalade och hackade päronen, blandade i lite syltsocker som fanns kvar i påsen (ingen aning hur mycket som behövs), lite kanel ( tänkte att äpple o kanel gifter sig fint, då borde päron som liknar äpplen också göra det), en skvätt av Sasas 18 åriga Chivas ( tanken var att päron och Cognac passar bra men hittade ingen Cognac så det blev Whiskey).

Så.. blandade ihop allt och kokade tillsammans tills jag tyckte det såg ok ut.

Så klart gjorde jag det misstaget att doppa fingret i smält socker för att smaka.. och ni som gjort detta vet hur jävla varmt smält socker är och hur jävla kass ideen är.. Och ni som inte har, kommer göra det förr eller senare....

Stoppade allt i en ren glasburk och satsen räckte precis.. Jag vet inte vad jag ska ha denna marmelad till eller hur den smakar men nöjd är jag endå. Ska prova den lite fult på Sasa och höra vad han tycker nu när den fått kallna under natten i kylen.. Han vet inte att jag hittat på den.. 

Här kommer dokumentationen av gårdagens improvisation.Har ni ideer på vad jag kan ha den till så kommentera gärna..