Jag lovade berätta hur det gick med mina injektioner och jag kan säga att idag är jag stolt! Vi hade ett fullt patientrum och var stressade och min handledare gav mig fria tyglar så jag kallade in patienterna en efter en och administrerade fyra injektioner på raken.. FYRA INJEKTIONER PÅ RAKEN!! Tjoff, tjoff sa det bara..Ni skulle ha sett mig, avslappnad och cool. Jag har en naturlig talang för det här.. En patient sa tom att han inte kände av sprutan alls och klagade på att det alltid gjorde ont när min handledare ger injektionen..

Det tyckte han inte om att höra och jag var ju bara tvungen att mobba honom lite för det sen.. Erfarenhet är inte allt, vissa har naturlig talang sa jag till honom och han svarade att det kan bli avdrag på betyget om man kaxar sig mot sin handledare. Han skojar så klart.. eller?

NU ska jag ut och ta en drink och skåla för att jag för första gången gett intramuskulära injektioner och tom FYRA PÅ RAKEN!! 

Vill passa på att tacka Hippo för att han ställde upp och litade på mig.. Tack Hippo!

Min handledare på praktiken snackar mycket vilket passar mig bra. Han vill att jag håller mig nära honom hela tiden ifall han skulle komma på något att säga. Man kan säga att jag är hans svans.. 

Psykosmottagningen är på 4 våningen och består av en slingrig korridor med sido korridorer, påminner om en labyrint med likadada dörrar till alla kontor. Ingen sjukhuskänsla alls, utan lyxig kontorskänsla. Här jobbar läkare, psykologer, sekreterare, sjykgymnaster, kuratorer mm. Jag har gått vilse och öppnat fel dörrar många gånger. Igår svansade jag efter min handledare och han gick  hela tiden till de olika rummen och hämtar saker. Alla rum är låsta och måste låsas upp. Plötsligt var han på väg till en dörr jag inte kände igen men hade känslan av att det var ett kopieringsrum eller nått med tanke på plaseringen men tänkte inte så mycket utan lyssnade på handledaren snackade om medan han låste upp dörren och följde efter. Rummet var mörkt när vi kom in men det kändes konstigt och plötsligt såg jag att det var kakel på väggarna och en häpen handledare stod och stirrade på mig och undrade varför jag följde med honom in på toaletten.. ?

Va ? Va fan.. aldrig vetat att det är en toalett.. Brukar inte toalettdörrarna se anorlunda ut.. Inte här inte..

Skamsen och röd om kinderna gick jag ut och försvarade mig med att han ska vara glad jag håller mig nära.. 

Någon timme senare stod vi i korridoren igen och han säger att nu ska han på toa och jag komenterar att jag inte följer med denna gången och han svarar att det hade varit uppskattat.. hmm jaja.. Ny dag nya skämigheter väntar..