Igår var vi och tittade på när Danny skulle tävlingsimma.. 

Tävlig för de yngre barnen så det var inget avancerat men väldigt mycket folk på simhallen i Burlöv. Varmt var det och och mycket skrikande ungar. 

Inte alls min typ av trevlig fredags eftermidda men men..

Danny simmade frisim och ryggsim och var riktigt duktig, inte för att han är min son. Jag kände mig ganska skamsen när vi satt där jag och Sasa och båda försökte hålla sig för skratt när andras barn skulle dyka i från kanten och det blir ett magplask med värsta stänk.. Visst har jag dåligt samvete att jag tycker sådant är rolig men jag hade tyckt det varit lika roligt om Danny gjort det. Roligt är roligt oavsett vem som gör det..

Nån liten unge kunde inte ens simma men skulle tydligen tävla. Hade drunknat om där inte funnits folk i vattnet. Ni kan ju se mig sitta där och försöka hålla mig och Sasa är ju 1000 ggr värre än jag.. Han komenterar rätt ut och högt " Ja då var det en mindre!" Fast jag håller med säger jag.. " sluta så kan man inte säga"..

Nånn unge stänkte klorvatten på min märkes jacka och jag la upp ett falsk smile men ville egentligen vrida nacken av honom..

Vi satt på dessa hårda bänkar i 40 gradig värme och outhärdlig ljudvolym för att se Danny simma två turer. Tur för honom han vann med tanke på omständigheterna.. 

Han var duktig så han fick välja var vi skulle ut och fredags mysa. Sushi blev det nere vid Dalaplan.. Efter lång väntan på maten tog jag fram telefonen för att dokumentera tillfället till både Sasas och Danilos fasa. Sasa började klaga på att jag var som de turisterna vi sett och skrattat åt under våra många resor.. Jo men jag gör allt för mina trogna bloggläsare.. De ska ha en bild även om killarna tyckte det var överpinsamt..   

Säger till Sasa med stolt röst att jag käkat lunch på Fontänhuset..

Lägger till att det är ett ställe där psyksjuka personer lagar maten för att ha nått att göra och att en lunch kostar 30 kr.. 

Istället för att få det här stödet och uppskattningen att jag gjort nått bra osv så framkommer det väldigt tydligt i hans svar att vi är från helt olika planeter..

"Jag käka lunch på rådhuskällaren gratis"...  

Var på Studiebesök på Fontänhuset som är ett hus vid Gustav där spykiskt sjuka kan gå och få lite olika arbetsuppgifter och umgås med andra. Väldigt givande besök. De har ett kök där de lagar lunch varje dag som är till självkostnadspris. Gjorde bort mig som vanligt. Under lunchen blev vi serverade av en söt gubbe som flinade lite så där gulligt och blygt. Vågade inte riktigt skoja till det som jag brukar med tanke på att de är olika sjuka och jag vill inte säga nått som är fel.. Efter  lunch fick vi en guide som visade oss de olika våningarna och avdelningarna. Av någon anledning hamnade vi i lunchrummet igen och den söte gubben flinade tyckte jag igenkännande och säger " va kul med fruntimmer som kommer på besök igen" Jag ler mot honom och när vi skulle därifrån säger jag " Ja nu kommer vi inte tillbaka mer!" och vad jag menade var att vi nu inte kommer störa honom mer.. Då svarar han med en sorgsen röst " Jasså, det var ju tråkigt att höra". Dörren stängdes bakom mig och jag stannar till i trappen och säger till sällskapet jag är med  "Jag menade idag, inte för alltid, det förstod han va?.  

Guiden svarar " Nej det tror jag inte han fattade.."

Snacka om dåligt samvete..

Nu tror gubben att jag menade för alltid och kanske anklagar han sig själv eller nått.. Ångest.

De har en fin innergård och jag tog bild på deras lilla fiskedamm!

eeeh, undrar lite över ormarna som ligger lite var stans men vågade ärligt talat inte öppna käften och fråga..

Fick biljetter genom Sasas jobb till Robert Gustavssons Revy på Amiralen. Hade ingen anig vem det var tills jag såg bild på honom och tänkte honom vill jag se.. 

Amiralen är nyrenoverad, snyggt men nostalgin försvann lite.. Här har jag ju hängt sen jag var liten i olika uppvisningar och senare i rekreativt syfte.. Vissa minnen suddigare än andra om ni förstår vad jag menar, men kul har jag haft där... 

    Här har vi Fanny som gillar öl!              

    Här har vi Samra som alltid skrattar..            

           å så Robert Gustavsson!   

Dagens morgon började med en diskussion kring väderkillen på tv4.. Han säger att sommarvädret håller sig kvar ett tag till och pekar på temperaturer runt 13 grader. Det fick fart på Sasa som började spekulera i hur väderkillen egentligen mår med tanke på att 13 grader knappast kan kallas sommarvärme.

Där höll han en monolog i köket.

Sen braka fan loss när killen säger att vädret är lite oförändrat.. Detta fick igång min sambo och jag är inte ett dugg förvånad för detta är han i ett nötskal..

" Vad fan betyder lite oförändrat?? Jag svarar att han menade att det är typ oförändrat.. Och besservissen svarar att det kan tydas som att lite oförändrat betyder mycket förändrat. När jag inte fattar visar han med en skiss och förklaring om hur han menar.. Nu måste jag erkänna att det låter logiskt efter 10 min..

Man borde säga att lite förändrat eller mycket oförändrat.. lite oförändrat är samma sak som mycket förändrat..  Ialla falla killen sa fel när han ville säga att vädrer förblir oförändrat.. Sasa kanske ska bli väderkille på tv4.. Ingen hade fattat nått.. hahaha  nää nu kommer jag för sent till jobb.. ha det!

Det var under en engelsklektion i nian på Munkätteskolan i Malmö som jag lärde mig förstå vad ironi står för. Jag stod framme vid tavlan och skulle skriva något medan klassen och läraren satt i bänkarna.. Kommer ihåg att jag tyckte vår engelsklärare påminde om Sherlock Holmes och pratade med typiskt brittisk eng dialekt och udda kläder hade han. Han var cool med mysko. Sa inte så mycket och när han väl gjorde så behövde man tyda vad han menade.. 

I alla fall...

Denna dagen stod jag, klownen Silvia, framme vid gröna tavlan och har precis stavat till nått ord eller nått och vänder mig om och tittar ut på klassen.

Plötsligt säger läraren " Är din pappa glasblåsare?"

Klassen skrattar och jag fattar noll och med häpen min svarar " Ja .. känner du honom?" Klassen skrattar igen och läraren ser oförstående ut...

Jag själv är oförstående till att klassen skrattar. Jag frågar läraren igen 

" På allvar , känner du min pappa, han är glasblåsare på Kosta Boda.. ?"

Läraren sa inte ett ljud och bara stirrade på mig..

Till slut dog det hela ut.. och jag har ju i efterhand förstått att min lärare var ironisk och hade menat att klassen inte kan se vad jag skrivit på tavlan för jag stod i vägen och jag var inte genomskinlig så vida min far inte är glasblåsare.. Har en känsla av att han använt sig av detta skämtet i många år som lärare men att det nog tog slut den dagen.. Lite anade han att en dag skulle där vara en elev vars pappa faktiskt var glasblåsare...  Lång näsa på honom... 

Vi behöver hjälp.. Inte jag lika mycket som Sasa..

Vi kan inte komma överrens om Nicolas Cage är en bra skådespelare eller ej.. 

Jag anser att han är såååå kass skådespelare man kan bli och Sasa menar på att eftersom han fått en Oscar en gång så måste det betyda att han är bra..

Det gör mig lite konfunderar visserligen men jag står fast vid att han är sååå kass.. Jag ryser så kass han är... 

Av någon anledning vill Sasa alltid kolla på nån film där Cage spelar..

Ogillar detta starkt..

Hans minspel eller avsaknad av den gör att han är sååå kass.. 

Han är sååå kass att jag tycker synd om honom. 

Sista ryktet jag hört om honom är att han är en vampyr som levt i 140 år.. 

Sa till Sasa i morse att det kan han omöjligt vara av en enda anledningen och det är att vara vampyr men lyckas spela mänsklig  i 140 år kräver skådespelartalanger som Nicolas Cage är i avsaknad av.. för han är sååååå kass....

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article13643632.ab

Kom att tänka på en annan cykel historia som hände mig ett antal år sedan när jag arbetade på en Taxi beställningscentral i stan.

Växelkontoret var på första våningen och fönsterna var ut mot gatan. Jag brukade parkera min cykel under ett av fönstren och lutad mot väggen. En dag satt jag och svarade i min telefon när jag hör några konstiga ljud utanför på gatan men ser inget. Jag reser mig upp och öppnar fönstret och får då se en skum typ som försöker vira av muttrarna från mitt framhjul där låset sitter.

Jag kollar ner på honom och frågar surt vad det är han tror han håller på med?

Han tittar överraskat upp och frågar mig melankoliskt om det är min cykel?

Ja svarar jag.

Då suckar den här snubben precis som om det vore mitt fel och börjar vira tillbaka muttrarna på cykeln och gick surt därifrån.. Vilken knast tänker jag.. Vårt kontor låg 50 m från polisstationen på porslinsgatan och att han endå har mage att helt kallt mitt i gatan försöka sno en cykel.. 

Historien slutar med att lilla jag efter mitt avslutade pass sätter mig på cykeln och kommer typ halva vägen när jag stöter på ett litet bupp och framhjulet åker av cykeln och ut i trafiken. Jag åker med huvudet i backen så klart pga att pundaren inte skruvat fast skruvarna ordentligt. Nu dog inte jag eller blev påkörd men det kunde gått jävligt illa. Har tänkt på det där i efterhand... Vill man mörda någon och få det att se ut som en olycka så ska man vrida bort skruvarna från framhjulet.. Det är bara en tanke inte ett råd..